Aftonbladet – 13 september 1862, sida 3

den, utan emot den som i enlighet med de ötrigas beslut köpt lösegendomen; den andra, att en väras inre eller verkliga värde alltid skulle tämma dess försäljningspris i förhållande 1 andra varor. Hvad den första frågan beträffar, vill det synas bss klart att det är de förmyndare, hvilka esluta om en försäljning af omyndigs egendom, not hvilka klander af samma åtgärd måste riktas. Och att de beslutande äro säljarne, icke köparen, lider icke något-tvilvel: Beträffande er en varas handelsvärde eller pris, visar den liga erfarenheten så tillräckligt huru detta är oende på många andra omständigheter än vans inre beskaffenhet, att man säkert icke går långt om man påstår att ett klander, sådant ym det hvilket riktats emot försäljningarne af ibergska brukens jern, derföre att detta icke itid betingat öfverpris, icke är möjligt butan ett sst mått af okunnighet eller tanklöshet. En egen skickelse har också velat att käranlen sjelf, såsom förmyndare för bruksegaren berg, icke blott deltagit i beslut om försäljning af myndlingens jern till en af medförmyndarne, utan äfven både nödgats sälja sin myndlings jern utan öfverpris, och, hvad ännu värre är, tt det ligga osåldt från år till annat, något m under den klandrade förmyndareförvaltninen icke lärer inträffat. Aberopande allt hvad vi under sakens handggning hos rådhusrätten anfört, yrka vi vördumt att käromålet måtte ogillas och käranden rpligtas att ersätta de oss genom rättegången ;sakade kostnader dem vi förbehålla oss att få mare uppgifva. Stockholm den 22 Juli 1862. Grosshandlaren Roths sterbhusdelegare genom J. A. Hultgren, Enligt fullmakt.