Aftonbladet – 12 september 1862, sida 3

Rältegångsech Polissaker. Den Abergska förmyndartvisten. (Forts. från gårdagsbl.) Svarandena3 slutförklaring i ersättningsfrågan Till Stockholms vällofliga rådhusrätt! Då det skulle leda till alltför stor vjälvftighet itt rad för rad genomgå hr Krooks s k. slutliga påståenden för att anmärka och bemöta avarje der gjord oriktig uppgi:t, hvarje grurdöst böstående eller obefogadt angrepp på den örvaltning, hr Krock företagit sig att klandra och nedsätta, hafva vi trott oss böra vid de sär skilda anmärkningspunkterna inskränka oss till tt fästa uppmärksamhet vid en eller annan omtändighet, hvaremot vi, till svar å hr Krooks yrkanden, åberopa vårt förut afgifna bestridande al samtlige hans påståenden; vare sig att de alse visteämnenas öfverlemnande till gode män, eler dJutligt afgörande utaf desamma. Till minsta förändring i detta vördsamma yrsande hafva vi icke funnit oss föranledda . f !en förmenta bevisning hr Krook gerom en aängd vittnesförhör i olika delar af landet förebragt, enär dels de förhållanden vittnena om.örmält, om de än blefve aldrig så utreda och styrkta, icke lagligen kunna leda til bifall af ar Krooks yrkanden, dels vittnena afgifvit lösa ;mdömen eller talat om hvad andra sagt, eller ill och med intygat orimligheter eller vitsordat -örhållanden, som handlingarne i saken redan örut visat vara annorlunda. Vi påkalla emelentid. vördsamt rådhusrättens pröfning huruida, i afseende å dessa vittnesförhör, alt tillsått såsom vederbort, då icke altid vi samtlige blifvit om förhöret underrättade och dessutom iöremålet för förhöret icke synes oss hafva blifvit hållet inom de gränsor, rådhusrättens beslut och sakens beskaffenhet utstakade, såsom då vittaen, som skolat höras om innehållet af en redan sfgifven attest, derutöfver fått sig förelsgda cn nängd frågor, hvilket, synnerligen i vår frånvaro, icke lärer kunna såsom ett lagligt och giligt vittnesförhör anses. Vi öfvergå härefter till de särskilda punkterna. 1:0. Kärandens förmåga eller vilja at rätt uppfatta och framställa hvad han haft tillfälle -hhemta visar sig genast, då han företager sig att redogöra för våra yttranden. Detheter nemligen i kärandens skrift att vi förklarat oss sakna kännedom om brukspatronen Roth haft illfälle att uppoffra något af sin dyrbara tid på smtanka för en sådan småsak, som en förbättrad olni Nårot sådant hafva vi aldrig yttrat. Pörmodligen utgör citatisnen en förvrängning f vårt yttrande, att vi sakna kännedom derom stt brukspatronen Roth ens varit satt i tillfälle ippoffra någon tid på läsning af hr Krooks 1etbeskrifning, mindre att han verkligen gjort en an uppoffring. Jemförelsen emellan båda tirandena torde vara tilhäcklig att karakteriera hr Krooks förfarande emot oss — I fortsäutingen af sina framställningar underlåt :r emelerud hr Krook icke att uttryckligen framåraga den märkvärdiga oppsatsent, hvilken hr Kreok TERRIER TIER ERE