Aftonbladet – 12 september 1862, sida 3

de läroämnen, i hvilka hemlexor skulle få gifvas. Hade man två timmar å rad anslagna åt ett ämne, så kunde till och med ingen hemlexa lis behöfva vifvas, utan lärjungen på lärorumt åtvjuta undervisning af läraren och under hans ledning inlära det föresatta pensum. Nöig undervisning måste lärjungen nu oftast skaffa ig ntom skolan, då läraren, till följd af det för rg timombytet, icke är lärare, utan endast wörare. Resultatet af denna diskussion var, att, om det också icke kunde sägas att en öfveransträngning, -om medfört svårare följder, förefinnes, dock allnänligen antages att minskning i lärjungarnesg snsträngning, i och för hemlexorna, bör ske. I afseende på katekesutanlä ningen yttrade hr hiskopen: att Luthers lilla katekes måste lärag ntill; frågan gällde således här endast förklangen öfver densamma. I sin egenskap af efokunde biskopen hvarken anbefalla eller förda utanläsningen deraf, men den är icke det närmaste mål, hvartill man bör syfta. Derkunskapen i katekesen -meddelas fast och grundigt, åer läres den också utantill. Men denna atanläsning har här och der blifvit bedrifven på tt sådant sätt, att den verkligen blifvit en ansträngning. Lärjungarne böra alltid få små lexor, .ch styckena skola alltid på förhand tydligt förslaras och genomgås — om så behöfves, flera ånger; resulta.et blir då säkerl:gen att lärjunJen kan lexan utantill innan han Jemnar laroummet. Efter en kort diskussion, i hvilken delago prosten Augustinson, adjunkten Munck och -ktor Broman, antogs, att. i öfverensstä Ise aed biskopens mening, små lexor borde gifras, ch att lexans innehåll borde för lärjungen 1yd:ggöras och förklaras, innan den Jemnades till sfverläsning. Angående metoden för språkundervisningen, blef nan, efter en diskussion, i hvilken leitor Run, rektorerna Aspling och Schulz samt proten Aagustinson deltogo, ense derom, att anträngningen i språkstudierna kunde betydligt ninskas genom de grammatiska reglornas direkta illämpning under pndervisningstmmarne, meielst öfversältning från svenskan till det främnande språket, helst muntligen. I afseende på frågan om den vid början af stterminen brukiga förnyade pröfningen af jungarnes kunskaper, kom man till det resulat, att in praxi borde antagas som regci, det rjunge endast pröfvas i de ämnen, der: har d farerminehs slut icke haft betrget godsänd. Adjunkten Eråtmans ofvan anförda försl ig, utt ektionssehemata måtte förändras sålunda, at, A vidt ske kan, icke mer än tre olika ämnen örekomma på samma dag, och att undervisninsen i ett och samma iämne fortsättes i samma ss ett par timmar å rad, godkändes med t.igg, att lexorna derför icke måtte fördubbas. rosten Åugustinson framställde den önskan, att synnerhet vid undervisningen i matematik cn aoggrann utläggning och förklaring af pensa nåtte föregå deras utlemnande till öfverläsning : hemmet. Härntinnan instämde rektor Aspling ned tillägg att äfven vid undervisningen i Sven: -ka språket nödvändigt förklaring af satslärsn nåtte föregå lexöfverläsningen, och att et i dessa båda sistnämnda ltroämnen skoistadsans föreskrift om lexors förklaring noggrannt nåtte iakttagas, hvilka åsigter äfven af mötets ifriga ledamöter gillades. Prosten Augustinson yt rade slutligen den önskan, itt vid riksdagen måtte sökas ändring i skolstadans föreskrift, i afseende på undervisninsen aritmetik, att redan i andra klassen räkwvgen i sorter och bråk skall afslutas. Instämmanle näruti, förklarade mötet det vara önskvärdt, att ordringarne i aritmetik måtte i de lägre klasserna nedsättas.