Aftonbladet – 11 september 1862, sida 3

ej Ja Sjtllva Udittla Ul bi ps. lasta CHer losa gods, hafva förmyndarne låtit den ena af dem, brukspatronen C. R. Both, inköpa pupillens jerntillverkningar, och detta för priser vida under jeraets verkliga värde och hvad andra säljare för dylik vara sig betingat (pag. 3 3 Af den förnämsta rangstämpeln CER har Roth under 1844—1855 inköpt 39,686 skt 15, i 3 Ståljern, och den för detta jern för ringa erlagda betalning uppgår enligt hosföljande uträkninog (bil. Lit. A.) samt afhörde viunens intyg till ett belopp af 62,5:8 rdr 24 öre (pag. 8, 29, 46, bil. 8). Förklaringen innehåller (pag. 90—91) att, scdan firman Löthman i Gefle år 1843 inställt sina vetalningar, det lyckades förmyndarne i hr Roth finna en ständig köpare af pupillens jerntillverkningar, men att hans priser varit såsom förut; anmärkande förklaranderna tillika, att jag skulle varit partisk, då jag ej fortsatt anmärkningarna för åren efter 1854. Anledningen dertill är helt enkelt den, att af för mig okänd orsak pupillen 1855 fick en mot varans värde svarande betalning, samt 1856 och 1857, med hvilka år anmärkningarna sluta, blifvit mindre prejad än förut. Min hänvisning till lagens förbud för förmyndare att tillhandla sig a gods tro förklaranderna sig hafva vederlagt dermed, att detta förbud ej är tillämpligt, då flere förmyn-lare finnas, och att de öfrige bevaka pupillens rätt, då endera uppträder som köpare. Svaranderna hafva: derjemte imvändt att, då ståljern af stämpeln hn i utlandet visade sig begärligt, utbjöds äfven jern af vintjernsmalm, blandad med andra malmer, med stämpeln 5, men lyckades icke i utlandet vinna synnerlig appmärksamhet (pag. 91). äremot har jag (pag. 156—165) påmint, att det vid bruken tillverkade ståljern af stämpeln — var i England fördelaktigt kändt; att, förr Roth öfvertog jernhandeln, tillverkades, utom ståljernet, stångjern med en annan stämpel 8; ut, i stället för att fortsätta tillverkningen på detta sätt, Roth lät vid ett af bruken uppblanda de sämre malmer, hvaraf stångjernet tillverkades med vintjernsmalm, och deraf utsmida jern ned ståljernsdimensioner, hvarigerom erhölls ett vida större qvantum ståljern, hvilket Roth köpte under. benämning ördinarie groft (pag. Å8) och för hvilket han betalade pupillen mindre än let vanliga stångjernspriset. men som kunde, enär det var utsmidt till brukliga ståljernsdimensioner, i England säljas som em. Att det synes vara en klandervärd fördel förmyndarne ätit Roth vinna genom denna handel, helst de derigenom skadade den af oblandad vintjernsmalm af ålder tillverkade och godkända stämpeln Ha för hvilken firman Löthman, tiden före 1844, under 11 år af 13 betalt öfverpris med 3 rår pr sk; att om, såsom svaranderna uppsa, några bruksegare skulle försökt att på ett a klandervärdt sätt bereda sig tillfällig fördel, ådant icke leder till ursäkt för Roth och hans medförmyndare, hvilkas försök icke kunde aflöpa utan skada för Ae goda jernstämpel. Det bar ock (pag. 91) biifvit invändt att för ståljern af den förra välkända stämpeln ej kunnat betingas priser utöfver hvad Roth betalt; men då förmyndarne hade antagit Roth såsom ständig afnämare, är klart att detta påstående endast utgör en förevändning, som 1 intet afseende är nöjaktig, isynnerhet som med edsbevis är styrkt, att med stämpeln likartadt jern af Svartnäs och Korså tillverkningar, i ensighet med hvad bilagan litt. 4. innehåller, under samma tid erhållit priser öfver hvad Roth betalt, nemligen ett år 50 öre, ett år 1 rdr 50 öre, ett år 2 rdr, två år 2 rdr 12 öre, två år 2 rdr 50 öre, ett år 4 rdr, ett år 4 rdr 50 öre, allt vr ske. Alt således dessa högre priser kunnat och bordt erhållas äfven för pupillens ståljern är obestridligt, såvida förmyndarne ej, såsom nu varit fallet, önskat bereda Roth fördelar på pupillens bekostnad, hvilket är uppenbart såväl al nu angifna förhållanden som ock af den omständighet att Roth ofta öfvertog pupillens jein ör kommande årets eppninja vid skeppningstidens slut i November och December, då prisen voro låga, samt att han i fråga om liqvid för jernet icke synes trott. sig hafva haft skyldighet rätta sig efter annat än eget godtycke och beqvämlighet, då nemligen hans räkningar under alla dessa år utvisa en årlig skuld till puFpillen från 30—60,000rdr, hvarå någon ränta på fördröjd liqvid för jernet åtminstone aldrig blifvit pupillen godtgjord. Den ovanligare omständigheten att det var säljaren som räntefritt höll köparen med årliga förlager, hade således icke bordt verka till prisnedsättning å varan. äfven om, såsom fallet lärer vara vid motsatta förhållanden, sådant stundom inträffar. På förklarandernas försök att bevisa att pu pillen ej skäligen kunnat få öfverpris på sitt ståljern, bör destomindre afseende fästas, som de jemiört detta med stämplar, hvilka, till följd ar Jernets egenskaper, icke kunnat betinga sig något öfverpris, som händelsen är med de flesta stämplar som finnas på tablåerna (pag. 125—131) Jag har deremo at, hvilket ock ens: ämmer med svarandernas cgna uppgifter, ati för de med Ockelboverkens jern jemförliga till verkningar vid minst sex andra bruk erhållits öfverpriser, för några af 1 rår 50 öre, men för andra 3 till 4 rdr 50 öre pr sk: Svarandernas erinran att Roth ej njutit någon fördel på jernhandeln med pupillen motsäges ock af det förhållande att han, som hade egen försäljningsbod i Hull och enligt officiell uppgift (pag. 164 lä Å., 190-193) i Sheffield, kande försälja denna jernsort till 15 rdr högre pris pr sk Ag bekommit, måste haft en betydlig vinst äfven om frakt och tull m. m. deraf medtagit någon del; och beträffande påståendet att lagen ej vore öfverträdd, då en förmyndare köper pupillens gods med de öfriges bifall, så är detta påstående så SE mindre riktigt, som lagen är ovilkorlig och alltså gäller för alla förmyndare, då en pupill har flere. i öfrigt åberopar jag i förevarande ämne innehållet af mitt anförande (pag. 221—223), och hvad jag upplyst (pag. 245), att det ståljern af finaste stämpeln Rolh sig tillhändladt, utgjort 39,686 sk 157, 1Tt, ehuru förmyndarne eller Roth låtit i pupillens vågbok till förvillelse anteckna detsamma dels som stångjern och dels som ståljern. I fina slutpåståenden i denna vigtiga fråga olifva: Alidenstund lagen förbjuder förmyndare att till sig handla den omyndiges gods; Alldenstund med af svaranderne företedde handiingar (se Roths till rätten ingifna enskilta vägböcker, hvilka med mina uppgifter öfverens:tämma) fullt intygadt är att det ståljern, Roth sig tillhandlat åren 1844-1855, utgjort 39,686 sk 15, 16; ; Alldenstund af hr öfverdirektören o. ridd. Åkermans och hr professoren o. ridd. Eggertz med ed fästade intyg (pag. 31—34, 251—252, 256 —259) styrkt är atww Ockelboverkens jern af vintjernsmalm är af lika god beskaffenhet som Svartnäs och Korså bruks jern af enahanda malm; Alidenstund hr -professoren Eggertz och hr Ta frvreormacmästaran (lacgnn sntvont att don hland