Aftonbladet – 10 september 1862, sida 2

liga dagar. Låt mig bönfalla att ni är försigtig; skulle ni ej nu vilja gå in igen? Mr Noel Vanstone, som hade lyckats genomdrifva sin önskan att bjuda sina nya bekanta på tå, visade sig nu oväntadt Jydig. Han medgaf sig vara litet trött, och vände genast om, till åt!ydnad af sin hushållerskas råd. CTag min arm, sir — stöd cr vid mig, på den andra sidan, sade kapten Wragge, då de voro på återvägen. Hans dubbelfärga ögon blinkade betydelsefullt åt Magalen, medan han talade, till ett tecken att hon ej borde sätta mrs Lecounts fördragsam het pi alltför hårdt prof genast i början. Hon förstod honom i ögonblicket, och till trots af mr Vanstenes upprepade försäkringar att han ej behöfde stödet af kaptenens arm, så gick hon genast öfver till mrs Lecounts sida. Denna återvann sitt glada lynne och började ett nytt samtal med Magdalen, förmedelst en fråga, hvilken under nuvarande förhållanden väl var den svåraste att rätt besvara. 4Jag förmodar mrs Bygrave är för trött efter resan för att komma ut i dag?4 sade mrs Lecount. Få vi det nöjet att se henne i morgon? Proligtvis icke, svarade Magdalen. Min tant lider af en mycket svag helsa. tEn högst invecklad kasus, min goda frut, tillade kaptenen, som insåg att mrs Wrag-. ges personliga utseende (om hon af en händelse skulle rka till att blifva sedd) i sig ensamt innefattade den komplettaste motsägelse af Magdalens försäkran om henne. Det är något djupt, nervöst lidande, som icke det ringaste uppenbarar sig i hennes yttre. Ni skulle anse min hustru såsom en bild af sjelfva helsan, om ni såg hemne, och dock -— så kan utseendet bedraga! — har jag sett mig tvungen att förbjuda henne allt som skulle kunna trötta eller lifve henae. Hon ser inga gäster hos sig, — vår läkare har, till min ledsnad, alldeles förbjudit detta. (Forts.)