Aftonbladet – 10 september 1862, sida 2

D:o d:o för 11. Bagaren J. K. Strömberg för 15. D:o d:o för 16. Häradshöfdingen L. M. Bergström för 12. D:o d:o för 12. Efier antecknande hvaraf en valsedel förekommer, på hvilken endast står: Strömberg.4 Denna är ingalunda fri från all tvetydighet, emedan genom densamma kan vara afsedd såväl notarienStrömberg, som bagaren. eller ock garfvaren eller någon annan af detta namn. Den måste derföre, enligt ofvanåberopade af Riksdagsordningen, ogillas. Enahanda är förhållandet med en annan likaledes otydlig valsedel, på hvilken står endast namnet Bergström4, utan allt tillägg at lefnadsyrke, dopnamn eller annan slik bestämmelse. Icke heller den kan komma med i beräkningen. Sedan valsedlarnes beskaffenhet i och för sig sålunda är pröfvad och voteringen sluatad, tillses hvilka personer blifvit hedrade med röster, då det befinnes att bagaren J. K. Strömberg erhållit 31, notarien E. F. Strömberg 25, garfvaren Å, B. Strömberg 23, handlanden C. D. Bergström 20, åkaren G. H. Bergström 21 och häradshöfdingen L. M. Bergström 24. Nu inträder valförrättningen i sitt andra stadium, nemligen prölningen af valbarheten. Dervid befinnes, efter förutgången noggrann undersökning, att bagaren Strömberg, notarien Strömberg, handlanden Bergström och karen Bergström at särskilda anledningar icke äro till riksdagsmän valbare; hvaremot ingen giltig anmärkning kan göras mot garfvaren Strömbergs och häradshöfdingen Bergströms valbarhet. Och då af desse två äterstående den sednare erhållit 24, men den förre endast 23 röster, så är häradshöfdingen Bergström till riksdagsfullmäktig utsedd. Att gilla den ena eller den andra af ofvannämnda otydliga valsediar, äfven om blott en enda valbar person inom det ilrägavarande samhället funnes med det derå tecknade namnet, samt således dekre: era att den väljande menat just denne och ingen annan med samma namn, vore att grunda en dom på en blott gissning. Vid de flesta val, särdeles inom större valkretsar, händer det att röster gifvas åt personer, som icke äro vabara. Den väljande var t. ex. i den tro, aft en person, som för många år tillbaka gjort konkurs, numera är fri från borgenärers kraf, men detta befinnes icke vara händelsen efter den -undersökning, som vid valförrättningen anställes. En annan har förmenat att den person, som han skänkt sitt förtroende, egt fastighet inom staden under tre år; men det befinnes, utt denne endast under 2 år 11 månader och 20 dagar egt sådan fastighet o. s. v., föratt ej tala om det ingalunda otänkbara fall, att en väljande med afsigt gör sin valsedel otydlig, enär han vill bortkasta sin röst. När nu en valsedel afgifves, af hvilkens innehåll man ej kan inhemta, huruvida det är den ene eller andre Bergströmt eller Strömberg som den väljande verkligen menat, så är denna valsedel olaglig, enligt 71 Riksdagsordningen, och valförrättaren har ej makt att på grund af en blott supposition legalisera den. Sedan vi sålunda i allmänhet kommit öfverens derom att, innan fråga kan uppstå om en persons valbarhet, måste det vara otvetydigt hvilken person (han må sedan befinnas valbar eller icke) den väljande verkligen menat; att detta afgöres endast och allenast genom valsedelns innehåll, utan att valförrättare blott suppositionsvis får dekretera något mot eller med, eller supplera hvad som är bristande och otydligt — med ett ord grunda sin dom på en blott gissning; så vilja vi egna några få ord åt det sednast hållna riksdagsmannaval inom Stockholms stads tredje valdistrikt och den rättelse utgången derat vunnit. Man bar framkastat att ordalagen i den för hufvudstaden gällande valordning icke stå i full harmoni med riksdagsordningens 71 6. Men om man icke förbiser, utan behörigen accentuerar de i valordningens 17 S förekommande orden: enligt ofvan stadgade grunder?, torde den förmenta striden vara endast skenbar. Finnes åter en sådan strid, så veta vi ju att grundlagens ord måste gälla framför valordningens. Grundlagen vill visserligen icke a:t någon skall votera på ett sätt, att man icke af sjelfva valsedeln kan inhemta hvilken ?Bergström? den väljande åsyftat inom det ifrågavarande samhälle, som skall sända riksdagsmannen. Grundlagen vill lika litet som valordningen att någon skall rösta på icke-valbar person. Men om en eller annan väljande det oaktadt (af okunnighet, misstag eller annan anledning) icke respekterat grundlagen härutinnan, så heter det ingalunda att i fråga om ett dokuments lydelse valförrättaren får presumera, vare sig in bonam eller in malam partem, utan han måste låta valsedeln gälla eller icke gälla efter densammas innehåll, jemfördt med grundlagens uttryckliga bud, såsom vi redan anmärkt. Beträftande den fråga huruvida valförrättarens (magistratens) förklarande i afseende på valets utgång bordt i högsta instansen (såsom skett) rättas efter lag, eller ock sjelfva valet förklaras ogiltigt, och nytt val anbefallas, så kan svaret icke blifva tvifvelSr slsdier liga dagar. Låt mig bönfalla att ni är för