Aftonbladet – 10 september 1862, sida 2

För stor, min nådiga, sade han, Xalltför stor för en sådan fuskare som jag. En sådan filosofs lefnad och arbeten, som er mans, mrs Lecount, är en varning för personer af min intellektuella kaliber att icke mäta sina krafter med en jättes. Tillåter ni mig att fråga, fortfor kaptenen, som sålunda gjorde vägen jemnare för blifvande nge på Sea View Cottage, huruvida er några minnen efter herr professoren vetenskapligt värde? Jag eger hans aqvarium, sir, sade mrs Lecount och slog blygsamt ned sina ögon, soch dessutom en at hans subjekter — en liten utländsk groda. Hans aqvarium! utropade kaptenenien ton af saknad och intresse, Och hans groda! Förlåt att jag talar så rättfram hvad jag tänker, min fru. Ni eger en skatt af stort, allmänt intresse, och såsom en medlem: af det stora samhället yppar jag oförbehållsamt min längtan att få skåda den.4 Mrs Lecounts släta kinder rodnade af förnöjelse. Den enda anfallbara punkten i denna kalla och ränkfulla natur var minnet af professorn. Hennes fåfänga öfver hans vetenskapliga storhet och hennes harm vid att inna den alltför ringa bekant utom hans eget fädernesland voro sanna och oförfalskade känslor. Aldrig hade kaptenen tändt itt falska rökoffer på den menskliga fåfänsans altare med bättre framgång än i denna stund. Ni är mycket god, sir, sade mrs Lesount. Då ni ärar min makes minne, så risar ni äfven mig en ära. Men ehuru ni äckts behandla mig som en jemnlike, så vör jag ej sjelf glömma bort att jag blott naehar en underordnad plats inom hemmet. jag skall med största nöje visa er mina lyrbara minnen, om ni först vill tillåta mig utt anhålla om mr Vanstones tillstånd. Hon vände sig till mr Noel; hennes uppiktiga önskan att framställa den ofvan-! vämnda begäran blandade sig i denna beynnerliga sammanfattning af motiver, som i