Aftonbladet – 9 september 1862, sida 2

hyst ett obegränsadt förtroende till honom. Åh, förtjusande!4 gade kaptenen med en blick på Magdalen af faderligt intresse, då hon kom in. Så frisk och behaglig! Litet för blek bara, och mycket för allvarsam, min söta flicka. Annars, alldeles förträfflig. Försök om ni kan le. Då tiden är inne för att le4, sade Magdalen med ett uttryck at bitterhet, så skall jag begagna mig af den dramatiska undervisniog, jag har erhållit, för att gifva mitt utseende det drag, som är bäst behöfligt. Hvar är mrs Wragge? Min hustru har lärt sig sin lexa, svarade kaptenen, och är nu belönad genom min tillåtelse att sitta i sitt rum och arbeta. Jag gillar hennes nya vurm för klädsömnad, emedan den utan tvifvel skall upptaga alla hennes tankar och fästa henne vid hemmet. Det är ej att befara att hon i en handvändning skall få sin ostindiska klädning färdig — säkerligen finnas inga misstag möjliga vid dylika arbeten, som ej hon skall begå. Hon skall ligga öfver sit sybord — ursäkta detta uttryck — som en höna öfver ett vindägg. Jag försäkrar er att hennes nya infall riktigt fägnar mig. Ingenting kunde falla sig lämpligare under nuvarande förhållanden. Han trippade bort till fönstret — såg ut, derigenom och gaf Magdalen ett tecken att komma dit. Der äro de! sade han och pekade nedåt promenaden. Mr Noel Vanstone gick lånssamt förbi, då hon kastade en blick utåt vägen; han var från topp till tå klädd i en garmalmodig drägt af nankin. Det var synbarligen! en dag, då hans tillstånd var allrasämst. Han stödde sig vid mrs Lecounts arm och skyddades för solstrålarne af en ljus parasoll som hon höll öfver hans hufvud. Mrs