Aftonbladet – 9 september 1862, sida 2

I stället för att genast börja kläda sig, satte hon sig sysslolös ned och såg på de båda musslinsklädningarne, likgiltig för dem båda och ändå oviss om hvilkendera hon borde taga. Ack, hvad gör det! sade bon till sig sjelf med ett hårdtekratt. Jag finner mig sjelf lika föraktlig, hvilken jag också väljer.4 Hon ryste, likeom ljudet af hennes eget löje hade skrämt henne och tog hastigt upp den klädningen, som låg närmast till hands Den var blå och hvit, just af den uvlå färg, scm bäst passade till hennes ljusa hår och färg. Skyndsamt tog hon den på sig, utan att ens gå fram till spegeln. För första gången i sitt lif blygdes hon för att möta sin egen bild, utom för ett ögonblick, då hon lade sitt hår rätt under hatten, och derefter genast åter vände sig bort. Hon gatte på sig mantiljen och handskarne, allt med ryggen vänd åt toilettbordet. Skall jag sminka mig?4 frågade hon sig sjelf, ty hon kände inom sig att hon blet allt blekare. Jag har ju smink i min koftert. Det kan ändå ej göra mitt ansigte mera falskt, än hvad det redan är.4 Hon kastade en hastig blick i spegeln. men vände sig åter lika fort bort igen. Nej! sadej hon. Jag har att möta mrs Lecounts blickar likaväl som hennes husbondes. Således intet emink.4 Sedan hon sett på sin klocka, jemnade hon rummet och gick ned för trappan. Klockan fattades då tio minuter i två. i Kapten Wragge afvaktade hennes ankomst! förmaket — högst respektabel, i promenadfrack, styf sommarhalsduk och en hög, :! hvit hatt; fint ech landtligt enkel, i blek-. röd väst, grå pantalonger oeh dito dama ; sker. Hans kragar voro högre än någon-! sin och i handen höll lan en splitterny fält) stol. Hvarenda köpman i England, som i lenna stund hade sett honom, skulle hafva