Aftonbladet – 8 september 1862, sida 3

Viv Deskjulna ar Kungliga IreSater, och de frivilliga hade sålunda hindrats att afgå från I Sicilien. Det berättas att 27 deserterade soldater äfvensom deputeraden Sprovieri blifvil skjutna på Sicilien. a Enligt ett rykte hade Pallavicini lockat Garibaldi uti en snara. Han hade genom en parlamentär underrättat Garibaldi att han fått i uppdrag att till honom öfverlemna ett bref från konungen. Garibaldi hade då lemnat sin stälining, åtföljd af några officerare, och då han fick trupperna iögonsigte hade han låtit Pallavicioi närma sig, och denne red fram emot honom med orden: Jag har ej kommit hit för att parlamen: tera utan för att fasttaga er?. Flera skott aflossades dervid och Garibaldi sårades. Enligt en annan berättelse hade Pallavicini sjelf skjutit första skottet på Garibaldi. Kölnische Zeitung meddelar en korrespondens från Wien, hvaruti berättas att Garibaldi beslutat uppträda mot konung Victor Emanuels regering, emedan han erhållit säker underrättelse om att kejsar Napoleon ämnade för Roms utrymmande af Ratazzi betinga sig Liguriens ochj ön BSardiniens afträdande, äfvensom italienska regeringens medgifvande ät Frankrike att ännu i 10 år få hålla Civita Vecchia besatt med franska trupper. Kölnische Zeitung tillägger dock, att redaktionen ej anser sig kunna garantera tillförlitligheten af denna berättelse. Uti ett bref från Rom till Allgemeine Zeitung berättas att Englands diplomatiska agent derstädes, Odo Russell, plötsligt blifvit kallad till London. Anledningen dertill uppgifves vara att Russell skall hafva öfverkommit och till sin regeriog öfversändt en afskrift af de hemliga instruktioner, som franska sändebudet i Rom, hr Lavalette, skall hafva erhållit af sin regering. Uti dessa instruktioner, berättar brefskrifvaren, antydes såsom en sannolikt förestående åtgärd af franska regeringen, de neapolitanska provinsernas besättande med franska trupper, äfvensom huru denna åtgärd skulle försiggå. Följden af denna rapport blef, att usel medelst telegrafen kallades att skyndsamt begifva sig till London. Det officiösa bladet Monarchia Nazionale erkänner att regeringen, genom garibaldiska resningens undertryckande, förpligtat sig alt bringa romerska frågan till lösning. Skulle Frankrike numera?, yttrar Ratazzis organ, icke gifva efter för Italiens kraftfulla fordringar, så skall Italien blott rådfråga sina egna intressen. Uti ett bref från Neapel yttras: Underrättelsen om att 27 garibaldianer, som deserterat från den reguliera armån, blifvit skjutne, har här på det smärtsammaste upprört alla sinnen. Fastän upprätthållandet af den militäriska disciplinen fordrar den största stränghet, så vidt ej hela hären skulle gått sin upplösning till möte, så hade man dock gerna sett om detta blodiga exempel kannat undvikas, emedan det blodiga utsädet kan medföra blodiga skördar. Nu berättas äfven att den uti Calabrien tillfångatagne öfverste Sprovieri, som jemte 54 frivilliga var ställd inför krigsrätt, blifvit skju-. ten. Arresteringarne af deputerade, tillhörande parlamentets yttersta venster, skedde i anledning af en sammankomst, som hölls af nämnde deputerade, för alt protestera mot regeringens sednaste åtgärder samt förklara savoyiska dynastien förlustig tronen. Detta af några väckta förslag skulle förvandlas till beslut och offentliggöras, om man bland här närvarande deputerade kunde erhålla åtminstone 20 namnunderskrifter; men man erhöll blott 8. Utom redan häk tade deputerade Fabrizi och Calvius samt förre prodiktatorn på Sicilien, Mordini och öfverste Carbonelli, sökte polisen gripa deputeradena Zuppetta Libertini och de Boni, hvilka dock lyckades undkomma. Opinione berättar att parlamentet är sam mankalladt till den 25 denres. Samma blad påstår, att berättelsen om att de tillfångaee desertörerna blifvit skjutna är ogrundad. Enligt Monarchia Nazionale hade polisen uti Milano tagit i beslag flera kistor fyllda med dolkar. Från Rom berättas, att österrikiska sändebudet officielt begärt prinsessan Annunciatas hand för kejsarens broder. Italienska ministeren hade, i samråd med senatens och deputeradekammarens presidenter samt flera medlemmar af parlamentet, öfverlagt om hvad som borde företagas med Garibaldi och: hans kamrater. Uti detta utomordentliga ministerråd hade en Gel röster höjt sig till fö: mån för amnesti, men majoriteten beslöt att rättvisan skulle hafva sin gäng. Italia uppgifver, att Garibaldis sår ej skall vara obetydligt, men att hans son Menotti skall vara svårare sårad, ehuru inga farligare symptomer visade sig. POLEN. De hemliga tidningarna fortfara att utkomma regelbundet i Polen. En af dem BStraznika? är hållen i hofsam anda, en annan, Ruch? (Rörelse) är deremot mera Upper och en tredje Glos Raplana polskiego (Röst från en polsk prest) beskrilves såsom ett olycksbringande blad, hvilket är så mycket farligare, som den öfriga tidningspressen till följd af censurhinder icke kan uppträda mot deteamma. Glos, redigerad af en ung elev vid det katolska se-minariet i Warschau, hvilken för närvarande vistas i Paris, söker ur kyrkofäderna och andra katolska auktoriteter bevisa att lönnmord å tyranner och deras handtlangare är en god gerning, samt utsprider socialistiska läror af det förfärligaste slag. RYSSLAND. Den cirkulärdepesch af den 6 sistl. Augusti till de ryska ambassaderna och Jegationerna, hvari dessa underrättas. om uattj Ryssland erkänt konuvgariket Italien, är af följande innehåll: