Aftonbladet – 8 september 1862, sida 3

i FRANKRIKE. Franska regeringen skickar fortfarande trupper till Italien. Så afgingo den 3 denfnes två regementen till Toulon, för att derifrån genast öfverföras till Civita Vecchia. j I Paris talas mycket om ett samtal, som markis Pepoli haft med kejsarinnan. Då I det italienska sändebudet bland annatyttraIde, att ?hela Italien önskade Rom eller döi den?, skall kejsarinnan ha svarat med mycI ken bestämdhet: Nåväl, då skall Italien dö, ty Rom får det icke?. Till hr Thouvenel lär kejsarinnan ha uttryckt sig på ett sådant sätt cm Vietor Bmannel, att hr Thoudvenel förklarade, att om kejsaren hade sagt honom någontiog dylikt, skalle ingenting J annat ha återstått för honom än att ingifva sin afskedsansökan. ENGLAND. En insändare i Times betecknar Roms straJtegiska betydelse såsom den egentliga orsaken till stadens besättande af fransmännen. Jag har, säger han, varit mycket i Italien och sysselsatte mig under min vistelse derstädes sistlidne vinter med att ånyo undersöka den landsträcka, som de frenskaj trupperma nu besätta, och jag drager ej i betänkande att säga att, så länge de hålla denJsamma besatt, är fransmännens kejsare och icke Vietor Emanuel i verkligheten Italiens konung. Fronten af det af honom besatta J området, börjande vid Terracina och dragande sig i en båge öfver den utanför Pelrugia liggande bergiga landsträckan, bildar en mycket stark linie, som icke till sitt försvar behöfver någon stor truppstyrka samt å sin sida åter stöder sig på positioner, hvilka äro belägna närmare till Rom, såsom Albano, der starka franska garnisoner redan stå. Civitavecchia är på alla tider tillgängligt, och der kunna när som helst 100,000 man mycket hastigt landsättas och föras till) Rom eller andra punkter, som behöfva förstärkning; ty dess hamn, kvilken, för så vidt befästningarna angår, är fullkomligt skyddad, har tillräckligt djup för de till trupptransport erforderliga fartygen, och då isådant fall alla andra fartyg måste söka öppna j sjön, är den tillräckligt rymlig att mottaga transportfartygen, under det de hvar i sin ordning landsätta trupperna och krigsförnödenheterna. Så väl fransmännens kejsare som konungen af Italien veta allt detta mycket väl, och i sjelfva verket äro båda lika begärliga efter att förskaffa sig besittningen af Rom, ehuru de ej båda uttala det. Den förres önskan att beskydda påfven är inenting annat än ett skenbart skäl att fortI farande hålla Rom besatt, hvilket äfven måste vara tydligt för enhvar, och jag tror att det ej finns ringaste uisigt till att han skall) öfverlemna staden; men ända till dess är det italienska konungarikets oberoende blott ett tomt ord, af hvilka suveräner dess befintlig het än må erkännas. ITALIEN. Tidningen France meddelar följande berättelse om Garibaldis landstigning på nea-1 politanska kusten: Natten mellan den 241 och 23 Augusti landsteg Garibaldi vid Mileto, omkring 28 kilometres (15,400 alnar) från Reggio. Samma natt lemnade hans son Menotti och deputeraden Nicotera Bicilien a ett maltesiskt skepp. Garibald:: hade blott sin generalstab och några få frivilliga med sig. De öfriga hade qvarstannat på Sicilien och fått befallning att detachementsvis gå öfver sundet. Då han land steg uti Calabrien, fann han der en liten kår, som blifvit organiserad på hans befallning. Tillika erhöll han underrättelse om att på flera andra punkter stora massor frivilliga väntade honom. Hans son, som land: stigit i närheten af Reggio, förenade sig den 26 med honom, och berättade generalen Cialdinis ankomst med beydande förstärkningar från Turin. Garibaldi, som räknat på att Reggio skulle nu som förra gången öppna sina portar för horom, insåg genast att han måste uppgifva detta hopp, och beslöt att genast rycka vidare, emedan han ej kunde angripa en så betydande plats. Hans plan var att kasta sig in bland bergen, draga alla sina frivilliga till sig och der bilda medelpunkten för den italienska agilationen. Planen var nära att lyckas, och hade i detta fall måst medföra oberäkneliga följder. De södra Apenninerna börja vid berget Forcone och sluta vid Cap dell Armi, söder om Reggio, vid Messinasundet. De hafva en utsträckning af omkring 51 svenska mil. Genom Aspromonte, en af bergskedjans hufvudmassor, drager sig en väg, som utgrenar sig till Appenninernas alla sidogrenar och förer ända till de otillgängligaste bergshöjder. Vägen löper genom en defil, hvars högsta punkt ligger omkring 4500 fot öfver hafvet. Om Garibaldi passerat denna defile, så hade han kunnat fatta posto i bergen, hade varit herre öfver provinserna Calabrien, Basilicata, Terra di Bari — och Terra de Otranto, samt kunnat göra dessa provinser till medelpunkt l 1 för en resning, som han ämnade utsträckal ända till Neapel. Nu skola sannolikt Garibaldis frivilliga uti södra Italien skingras af trupperna. Befallningar bade från Turin afgått till truppernas befälhafvare att för I fara med största energi. Garibaldi ankom, ombord på Duca di Genova, den 1 Sept. klockan 2 eftermiddagen uti Spezziahamnen, men man behöll hoInom ännu den 3 på morgonen ombord på fartyget, emedan säkerhetsåtgärderna ännu ej voro fullbordade. Officiella bladet för den 3 berättade att Garibaldi blifvit transporterad till Varignano, vid Spezziaviken, hvarest ett rum var iordningsstäldt för honom. Hans sår voro obetydliga och regeringen hade ställt två ansedda läkare till hans förtogande. Men enligt telegram från Genia af den 2 Sept. befann sig Garibaldi uti fästet på ön Palmeria, som ligger vid spetsen af den vestliga halfön vid Spezziaviken. Ratar7ihada till GCarihaldig havalkande af.