Aftonbladet – 4 september 1862, sida 3

skymningen, så är det möjligt att hans utseende hade förvånat henne. Ty det var troligtvis för första gången sedan barndomstiden, som kapten Wragge hade vexlat färg. Han var dödsblek. tHar ni ingenting att säga mig?4 frågade hon. Ni vill kanske först veta hvilka vilkor jag bjuder er? Se här har ni dem: Jag betalar alla utgifter för vårt vistande härstädes, och då vi på bröllopsdagen skiljas från hvarandra, så öfverlemnar jag till er en gåfva af tvåhundra pund. Vill ni på dessa vilkor lofva mig: ert bistånd?? ?Hvad fordrar ni att jag skall göra?? frå. gade han med en skygg blick på henne och ett visst uttryck af misstroende i rösten. ; Jag fordrar att ni skall uppehålla mitt och ert eget antagna namn?, svarade hon, och att ni skall förekomma alia efterforskningar af mrs Lecount rörande hvem jag i verkligheten är. Jag begärt ingenting vidare. Allt öfrigt ansvarar jag sjelf för. Och jag har ingenting att göra med hvad som möjligen inträffär när och huru som helst efter giftermålet? ? ?Nej, icke det ringaste.? Jag kan få lemna er vid kyrkdörren om jag behagar?? ?Vid kyrkporten, och med ert öfverenskomna arfvode på fickan:? Lemnadt af edra egna tillgångar?? ?Naturligtvis. Hvarmed skulle jag annars betala det?? Kapten Wragge tog af sig hatten och torkade sig i pannan med näsduken med en lugnad min. Låt. mig få betänka saken ett par minuter?, sade han, Så länge ni behagar, svarade hon och intog. ånyo sin beqvämare ställnicg på kul