Aftonbladet – 4 september 1862, sida 3

sannolikt den i hans bref ofta omnämnda; Germa lät honom förstå att han borde skänka den åt sultanen, för att Germa sedan skulle kunna taga den för egen räkning. Vogel svarade att han icke ville gifva bort sin ridhäst; då ville Germa köpa den, hvilket äf. ven vägrades honom. Derpå beslöts Vogels mord: Germa föreställde sultanen att Vogel förhexade landet, einedan han skref med penna utan bläck (blyertspenna); föröfrigt var han kristen och således fägelfri. Häst:n var dock verkliga orsaken, så bedyrar uttryckligen min sagesman; hexeriet måste endast tjena till förevändning. För oförsigtigt bruk af astronomiska instrumenter hade man redan i Bornu så varnat Vogel, att han aldrig framtog dem. Femte eller sjette natten efter hans ankomst kom Germa, åtföljd af soldater, nattetid utanför hans hydda; Vogel kallades ut, under förevändning ati sultanen ville träffa honom, och blef genast halshuggen. Hans tjenare delade hans öde, hvilket icke är öfverraskande, då man i Orienten vanligen på tjenaren skjuter skulden för hans herres fel. Derför är det ej heller att undra på att ingen autentisk underrätielse ankom till Bornu. Germa bemäktigade sig Vogels egodelar liksom äfven hästen, hvilken vår sagesman med egna ögon sett hos honom. Om papperers öde kunde han naturligtvis icke berätta något. Vogel blef vid sin genomresa, såsom vanligtvis sker, af gemene man ansedd såsom scherif, under det hans egenskap afkristen var känd vid hofvet. (Forts.)