tades den drunknades hk tätt mull tartyget. rose BLANDADE ÄMNEN. Fängelserna i Polen. Magistraten i Warschau ullsaite för icke länge sedan en komitå för att undersöka fängelsernas tillstånd, och denna komitå afgaf den 20 Juli sin berättelse, hvarur Times meddelar följande detaljer: Vid komiterales ankomst till fängelsekontoret framlade inspektoren för polisfängelserna Mazurowski sina väcker, af hvilka inhemtades att hela antalet af Je från årets början till den 19 Juli arresterade nän och qvinnor uppgick till 14.833. Mellan den 13 och 19 Juli var maximum af fångar 185 män och 46 qvinnor, minimum 157 män och 53 qvinnor. Vid sen AR af de särskilda rummen upplystes följande förhållanden. Rummet o:r 1 är omkring 20 alnar långt, 17 alnar bredt ach 9 alnar högt. Det hyste 12 personer, bland hvilka fanns en, som förlorat båda händerna och ena foten, samt en kurländare; som var häktad för det han ej hade pass; han är lam och lider af en nervsjukdom. Rummet n:r 2, som är lika stort som n:r 1, hyste 11 qvinnor, af hvilka en suttit arresterad i 40 veckor. Taket i detta rum är färdigt att ramla ned. Rummet n:r 18, som är lika stort, undantagandes att det blott är hälften så bredt, hyser-30 karlar, som äro häktade för det de icke gått med lyktor om natten. Detta rum har intet bohag och blott ett litet med jerngaller försedt fönster. Der är så litet utrymme, att fångarne i detsamma hvarken kunna lägga sig ned eller röra sig med frihet. Man kan knappt andas derinne, och sammanskockningen mk dessa 30 personer är ett exemfo bevis p ringa aktning för menniskolif. ummet n:r 3, af samma storlek som de andra för öfrigt, men nära sex gånger så bredt som det sistnämnda, inneslöt 35 qvinnor, af hvilka en varit inspärrad i sju veckor i detta osunda rum med ett sjukt barn på 4 år, derföre att hon tj hade pass. De nämnda rummen äro i allmännet smutsiga, alldeles öfverfyllda och icke försedda med nödvändiga bohag. Rummet n:r 11, som är 20 alnar långt och omkring 42 alnar bredt, hyser 56 personer; detta rums öfverfyllda tillstånd, bristen på frisk luft och på allt bohag slår en med häpnad, isynnerhet som friheten tedan en längre tid varit beröfvad några bland fångarne. I allmänhet äro fångarne i afseende i begrienings utrymme och andra för lifvet nödvändiga vilkor i sämre ställning än i alla rikets riga fängelser. Om de också hållas häktade i nycket lång tid, förses de ej med nya kläder eller-linne, och då: de äro ur stånd att sjelfva åt sig anskaffa sådana, befinna de sig i ett ömkjigt tillstånd. Somliga ha ingen skjorta, andra äro höljda i trasor, andra äro betäckta af ohyra och alia lida de synbarligen af dålig helsa. uI betraktande af, så slutar berättelsen, för det första att de under sistlidet halfår arresterade personernas antal upper till nära en tiondedel af stadens hela befolkning eller, om barnen frånräknas, till en femtedelaf denna befolkning, för let andra att det bland dessa arrestanter finnas personer, som hållas häktade för den obetydlisaste förseelse mot polisens föreskrifter, samt mödrar med små barn, ja, till och med barn på i år och barn vid bröstet, för det tredje att i dessa tider de mest aktningsvärda personer, till och med qvinnor, ofta arresteras — anse prcsidenten och komiterade af magistraten det vara af högsta vigt att åtgärder genast vidtagas att sätta en gräns för detta onda. RR G!yckligt misstag. Från Petersburg berättas följande censurhistoria: Korrekturarket till inrikes ministerens officiella organ Nordiska Posten lemnades till en högt uppsatt tjensteman för att granskas. Deri förekom en berättelse om sejsarens resa i Östersjöprovinserna, der det bland innat yttrades: DLändtvefolkningen trängde sig xring kejsarparet och sökte kyssa dess fötter. Pjenstemannen, som tyckte att det för ett offisielt blad var nödvändigt att en dylik berättelse Ore fullkomligt tillförhtlig för att kunna medielas, skref i marginalen följande anmärkning: Men är detta också sannt? Antingen nu relaktören förbisåg denna anteckning eller någon innans försumlighet varskulden dertill är ej lätt att äga, men i tidningen står emellertid: Landtvefolkningen trängde sig kring kejsareparet och sökte kyssa dess fötter: Men är detta också sännt? — Don varma sjön på Nya Zecland. Ett af underyverken i den australiska verlden och ettaf !e märkvärdigaste ställen på jorden är Roto Mahana eller den varma sjön Nya Zeeland, a hvilken doktor F. von Hockstetten meddelat ÅA beskrifning i Ade häftet af Petermanns Geografische Mittheilungent, åtföljd af eh karta. Den mängd kokhett vatten, som framväller ur jorden på botten och vid. stränderna af denna jö, och hvars temperatur, enligt den resandes fakttageiser, stiger till 98 C., är ofantlig: Rundt nkring hör man det ständigt brusa, sjuda och köka, och hela marken är varm. Den första nåtten? — berättar herr von Hochstetten, som dera dagar uppehöll sig på en liten holme i sjön for j lörskräckt upp, ty marken i den hydda, i hvilken jag tillbragte natten, blef så värm under mig; att jag ej längre kunde ut härda det. Jag undersökte alder 1 genom att med en käpp borra ett Hål i den lösa marken och nedsticka en termometer deri. Denna steg ögonblickligen till kokpunkten, och när jag åter tog upp den,. for en Hvit vattenånga sjudånde 3 hövlen och att sag måtta ckvndemigntt