Aftonbladet – 4 september 1862, sida 2

Johan Theophil Nathhorst. Det svenska landtbruket har under loppet af detta år förlorat tvenne af sina utmärktaste och mest nitiska befordrare: Nonnen och Nathhorst. Den sistnämnde afled härstädes förliden tisdag, efter blott en veckas sjukdom, 67 år gammal. Den Nathhorstska slägten härstammar från England, hvarifrån en gren, troligen under de der pågående religionsstrider, öfverflyttade till Tyskland. Nathhorsts farfar, som inflyttade, till Sverge, var på sin tid en af hufvudstadens ryktbaraste kirurger, och dennes son — Thorilds intime vän — var en utmärkt skicklig läkare. Nathhorst tog tidigt kansliexamen i Upsala, der Atterbom, Hedborn, Stenhammar, Palmblad m. fl. utgjorde hans SA vänner. På hans poetiska sinne hade dessa och den nya skolan? en kraftig inverkan, och hans studier togo deraf en wvitter riktning. Åfven sedan hans verksamhet antog en mera praktisk riktning, voro århundradets utmärktaste skalder hans älsklingslektyr på lediga stunder. Efter några års tjenstgöring i konungens kansli lemnade han statens tjenst, bosatte sig på allvar på det natursköna Näs i Jönköpings län, som han ärft, dock med betydlig skuld, efter sina tidigt bortgångna föräldrar, gifte eig vid 23 års ålder, och blet en lika ovanligt lycklig make, som han blef fader för en ovanligt talrik familj. Efter bosättningen på Näs började han med ifver studera landtbruket vetenskapligt? — den tiden en sällspord företeelse — bedref ett vidsträckt åkerbruk och blef småningom allmogens i orten välvillige rådgifvare och hjelpare. Aflägsenheten från stad, bristen på skicklig läkare och omtanka för den talrika omgifning han sjelf hade, föranledde honom nu äfven att studera medicinen ?till husbehof?. Ehuru mot sin vilja blef han sedermera äfven ortens läkare. De fattiga biträdde han med oförtröttadt nit, gaf dem gratis medikamenter, och det var ej sällsynt att fattiga, sjuka, kommande från aflägsnare trakter, längre tid blefvo vårdade i hans hus. Hans verksamhet till landtbrukets bästa antog en allmänligare riktning då han fästade regeringens uppmärksamhet på nyttan af att här i landet åstadkomma en förbättrad fårafvel och wlkultur. Han lyckades snart att för denna vigtiga näringsgren intressera grefve Wirsn. På egen bekostnad företog han redan 1824 en resa till Tyskland — der ullkulturen då stod på sin höjd — för att studera denna näringsgren, besökte den ryktbare Thaör på Mögelin, uppehöll sig der flera månader, och afgaf vid återkomsten, på grefve Wirsns begäran, en till K. M. ställd berättelse om sin resa och ett förslag till åtgärder för den svenska ullkulturens befrämjande. Året derpå utgaf han sin förträffliga ?Handbok i Ullkännedom och Fårskötsel? — belönad med patriotiska sällskapets stora medalj. Sedermera inköpte han elektoralfår för åtskilliga jordegares, äfvensom för statens räkning, och bildade det stamschäferi, kom, uppstäldt på Näs, af honom vårdadesjunder en följd af år, och från hvilket efterhand afvelsdjur blefvo spridda kring hela landet. Impulsen till en f.rbättrad ullkultur i Sverge var till stor del Nathborsts förtjenst. Verkställigheten var dock förenad med stora svårigheter, ty, ehuru otroligt det nu kan förefalla, är det dock ett