Aftonbladet – 4 september 1862, sida 1

De engelska tidningarnes meddelande derom, att förlofning nu verkligen skett emellan engelske tronföljaren och prins Christians afDanmark (Glicksburg) dotter Alexandra samt att förmälningen skall ega rum nästa vår, ger den ministeriella danska tidnin.en tDagbladett anledning till följande ledande artikel: Ehuru någon fullt officiel bekräftelse ännu ej kommit till allmänhetens kännedom, kan det dock nu anses för afgjordt, att förlofning egt rum mellan den engelska tronföljaren Albert Edward, prins af Wales, och prinsessan Alexandra af Danmark. Det är en händelse, som ej kommer till oss såsom en nyhet eller öfverraskning, ty det glunkades om denna förbindelse redan för flera år sedan, och den har på sednare tiden allt mer och mer antagit skepnaden af någonting afgjordt; men att förbindelsen så. der gradvis kommit till allmänhetens kunskap kan dock ej afhålla den allmänva meningens organer från att uttala den glädje och tillfredsställelse, hvarmed budskapet derom blifvit mottaget öfverallt inom nationen, eller att bringa den danska prinsessan och den unga dynastien en uppriktig lyckönskan till en från alla synpunkter så glädjande händelse. I våra dagar spela förbindelser mellan konungahusen icke längre samma roll som under den dynastiska perioden, då furstarnes personliga vänskap var tillräcklig att tillförsäkra folken fredens välsignelser, och då deras fiendskap drog länderna in i biödiga och förhärjande krig. Till och med på de tiderna voro slägtskapens och svågerskapets band ofta maktlösa mot politiska ändamål, ja, blefvo till och med stundom en anledning att framkalla hvad de borde ha förebygt; men nu för tiden, då folkens vilja och den upplysta allmänna meningen nästan öfverallt uiöfva ett öfvervägande inflytande på de politiska kombinationerna, ha de dynastiska förbindelserna helt och hållet trädt i skuggan. Ingen kan derföre hängifva sig åt den tron, att en engelsk tronföljares förmälning med en dansk prinsessa skulle kunna förskaffa vårt fädernesland ett annat eller kraftigare slag af understöd af England än det hittills åtnjutit eller särskildt försäkra det om något annat bistånd från Storbritanniens sida emot våra tyska fiender än som hittills kommit det till del. Det engelska folket har icke nekat oss sin sympati, och den engelska regeringen har icke undandragit oss den hjelp, som hon enligt sin uppfattning anser sig kunna lemna, så länge prins Albert lefde, så länge hans lifliga tyska nationalkänsla gjorde hofvet stämdt för att hålla med det siesvig holsteinska sträfvandet, och så länge de landsförvista augustenburgarne mottogos i Windsor med furstliga hedersbetygelser. Det engelska parlamentet och den derifrån utgångna regeringen skall icke ändra mening eller uppträda kraftigare för oss, derföre att det är en dansk prinsessa som skall bli Englands tillkommande drottning. Och likväl har förbindelsen äfven från den politiska sidan en betydelse, som förtjenar framhållas. Till och med i de friaste länder utöfvar turstehuset ett stort inflytande, isynnerhet af social natur, hvilket sträcker sig öfver en vid krets, och det är alltid en fördel för oss, att det i Englands kungliga familj finns ett danskt element, som kan motväga de tyska och slesvig-holsteinska, ty en icke ringa del af den äkta och en ännu större af den oäkta aristokratien lånar gerna sina åsigter ofvanifrån. Ej heller är det alldeles otänk bart att det medelbara slägtskapsband, som nu kommer att sammanknyta vår nya dynasti med det preussiska konungahuset och särskildt med den unga preussiska tronföljaren, skall kunna något dämpa vår södra grannes oroliga eröfringslystnad. Men till och med om dessa förhoppningar skulle visa sig illusoriska — och de ha visserligen icke Mägon särdeles fast grundval — så kan saken dock betraktas från andra sidor. Att vårt konungahus förbindes med det engelska för oss likasom närmare till det stora och mäktiga land, som går främst i frihetens och upplysningens sak, samt tyckes stärka de stamförvandtskapens och den ömsesidiga sympatiens band, som förskaffat Danmark dess litteratur och dess konst så många vänner i England. Förbindelsen med den mäktiga statens herrskarehus stöder och styrker tillika den nya danska dynasti, hvars laga fång ännu saknar tidens häfd och hvars rätt till tronen våra motståndare, trots traktater och garantier, söka draga i tvifvelsmål. Och slutligen har det också sin vigt, RE OTTO nt vn bana nsnsflt nRnRAMm aina