Aftonbladet – 4 september 1862, sida 1

STOCKHOLM den 4 Sept, . Sedan flera dagar sakna så väl vi som andra härvarande tidningar alla telegrafunderrättelser från Italien. Alltsedan underrättelsen hitkom att Gribaldi blifvit sårad och fången, hvilket skulle ha skett redan i fredags — således nära en hel vecka sedan — har ingenting afhörts hvarken om honom eller om stäliningen i Italien. Detta kan icke annat än väcka den största förundran, då man vet huru lifligt hela Europa är intresseradt för at erfara hvarje den ringaste ormständighet som rörer den store italienske hbjelten och huru ifriza alla telegrafagenturer i Frankrike och Tyskland måste vara att till respektive tidningsredaktioner betordra hvarje faktisk underrättelse, som kan ingå rörande dessa ämnen. Då man vet att telegrafen ligger i regeringens hand och att Ratazzis ministår kan förhindra afsändandet af hvarje för den nuvarande italienska regeringen ogynnsam underrättelse, synes denna absoluta tystnad vara mycket vältalig; den häntyder otvifvelaktigt derpå, att saker tilldraga sig, som regeringen icke är angelägen att skyndsamt meddela Europa. Vi skulle af bjertat önska att vi icke vore sannspådda, då vi föratsätta, att stora resningar, framkallade af oro för Garibaldi, utbrutit på flera punkter af Italien och gifva regeringen mycket att göra och tänka på. Emellertid torde man med varsamhet böra mottaga de telegrafunderrättelser, som kunna ingå, alltid erinrande sig, att de framställa sakerna i den ställning Ratazzi önskar att de skola ses. Verkliga förhållandet med afseende på Garibaldis sednaste öden och hans sammandrabbande med de kungliga trutpperna torde man först sednare erhålla genom engelska korrespondenter. Tills vidare torde man bland annat ha fullkomlig rätt att alldeles betvifla, att han skulle begärt att få emigrera på ett engelskt skepp. Den mannen svigtar icke hvarken i lyckan eller olyckan. Han blir nog sin karakter trogen i alla lifvets skiften.