Aftonbladet – 3 september 1862, sida 3

30, 60, 90 öre 0. e. v. stämpelpapper. (Insändt.) Politiskt kannstöperi. Till publikum. Det är nu mången god dag sedan vi råkades och mycket har derunder tilldragit sig, som är anmärkningsvärdt för både samtid och efterverld. Ni erinrar er måhända att jag, förutom mitt handtverk, äfven sköter så der litet smått om politiska angelägenheter samt ati jag för mina spekulationer i den vägen till och med blifvit utsatt för mycket obehag. isynnerhet genom en gyckelmakare, som heter Holberg. — Jag skänker denne herre — den aktning han förtjenar och drar ej längre i betänkande att åter meddela er mina funderingar, dels derföre att jag tror det nutiden bättre uppfattar mig, dels eme-! dan jag ej gerna kan lida större smälek än: jag redan gjort. Genom att följa de politiska tilldragelserna har jag kommit till en högst märklig upptäckt. — Jag har nemligen Vr rat planen för Louis Napoleons politik. — Under början af hans regemente bragtes, som ni vet, den orientaliska frågan å bane af Nikolaus, emedan denne ansäg sig beherrska situationen och såsom granne till den sjuke mannen trodde sig kunna komma åt det fetaste och bäst belägna stycket al dennes stater. — Han räknade på oenighet mellan de båda andra kreditorerna, Frankrike och England, helst som vid Louis Napoleons kallande till styret minnet af dennes farbror borde uppröra de båda rivaliserande folkens passioner. — Emellertid hade han betydligt missräknat sig och i dess ställe hade Goliath funnit sin David. — För de sluga kombinationer, denne slungade emot honom, föll han också ganska riktigt, samt för tillfället äfven frågan om en delning. — Långt ifrån att bli oense. slöto sig Frankrike och England till hvarandra med en aldrig förut spord enighet. Louis Napoleon insåg emellertid hvilken stor fördel det erbjöd att vara granne till den sjuke mannen, då dennes qvarlåtenskap en gång skulle delas, och han föresatte sig att ingen delning skulle ega rum förr än han sjelf -också hade blifvit granne. — Hur skulle han kunna bli detta? Hvilket land skiljde hans ifrån den sjuke mannens? — Jo Italien! — Så länge Italien stod under österrikiskt inflytande lät det sig icke göra: således måste detta aflägsnas för att ersättas med ett franskt. — Han lät derföre Cavour spela upp den italienska enhetssången: förde piemonteserna till Krim; hjelpte dem sedermera att köra bort österrikarne och såg med god min huru, såsom en nödvändig följd deraf, Frans måste öfvergifva sitt rike. Det började nästan gå för bra och till på köpet honom förutan; men detta var naturligtvis icke meningen, ty han ville också ha sitt ord med i laget. Hans syfte var ju att få fast fot i Italien; han hade ju för detta ändamål törmält prins Napoleon med en piemontesisk prinsessa och låtit honom hålla de mest frisinnade tal. — Hvilken vore lämpligare att ersätta konung Frans än just denne? Skulle alla hans planer ramla för det ännu omogna sträfvandet efter en italiensk enhet! Som en van spelare hade han försigtigtvis gömt på en trumf — en matador med både spira och kräckla: den påfliga frågan. Med denna i hand kan han nu, om ej dominera, åtminstone underhandla i spelet. Han kan således fordra antingen att Ita lien delas i tre delar, Öfre Italien under Victor Emanuel, Kyrkostaten under påfver och Nedre Italien under prins Napoleon: eller, ifall omständigheterna tvinga dertill. Italien som helstat, men med prins Napoleon till ett slags vicekonung; under öppet eller cacheradt franskt öfverherrskap. Sedan Louis Napoleon sålunda enligt sir önskan rangerat sig uti Italien, är den orientaliska frågan mogen till behandling. Derunder kommer troligen att tydligare röjs sig hans stera egentliga plan, den nemli gen att göra Medelhafvet till en fransk insji och sålunda skapa ett välde likt det gamle romerska, om grupperade sig kring samma haf. Ni erinrar er kanske att Louis Napoleor skrifver Ceesars historia; han förberedei derjemte ett skådespel, i hvilket han sjel ämnar utföra Cesars roll och der de s. k. latinska. folken skola uppträda såsom ro: mare, gent emot barbarerna, som skola -re: presenteras af de germaniska folken. Verldsteatern ordnas redan för detta ändamål oc! många intressanta förändringar skola vidtagas. De stora besittningar, Frankrike ege; i norra Afrika, skola sträckas ut efter hel: fore Konungen i Portugal, genom sit giftermål befryndad med den kejserliga fa miljen och dennes intresse, är troligen äm nad till någon rto!l vid Spaniens förvand ling till franskt lydrike. Sedermera dispo GNT OO TTG IPS LTS UA