Aftonbladet – 3 september 1862, sida 2

TEATER. Våra båra större teatrar ha satt lysande författarenamn på sina programmer för de representationer med hvilka de öppnat det nu ingångna spelåret. Kongl. scenen har bjudit på Shakesjeare, Mindre teatern på Victor Hugo. På den förstnämnda teatern är det ånyo Hamlet som gått öfver tiljan med i det närmaste samma uppsättning som den med hvilken stycket gafs under förra spelåret och hvilken utan tvifvel är i flera afseenden den bästa sedan styckets Sera tagande med hr Swartz i titelrolen. r Dahlqvist, som förr var en förträfflig Laertes, ger nu kungens roll på ett lika förtjenstfullt sätt. Hans masque är isynnerhet utmärkt. Utan att vanställa sitt ansigte på det sätt som man understundom ser skåde a efter bästa förmåga försöka, då de skola framställa skurkaktiga karakterer, har det lyckats honom att åt kungen-brodermördarens uppsyn gifva ett uttryck på samma gång af rå sinnlighet och tärande samvetsagg. Hr Almlöf förstår att såsom Polonius ganska väl förlika en yttre grandezza med förnumstigheten och den inbillade verldsklokheten. Hr Sundberg fyller. ganska väl sin plats såsom Laertes och hr Elmlund uppbär värdigt Horatii roll. Den svåra uppg ten att framställa Ophelia har tillfallit mIl Ramsten. Hon ådagalägger i flera scener en ganska god uppfattning, men bilden i sin helhet, sådan den framställes af mll Ramsten, bär prägeln af en viss oansenlighet, af någonting alltför smått och barnsligt för att den skulle realisera den föreställning åskådaren gerna bildar sig om den qvinna, som vunit Hamlets kärlek. Hr Swartz framställning af titelrolen har fortfarande publikens synnerliga tycke och bidrager i icke ringa grad dertill att stycset sedan flera år tillbaka kunnat tidt och ofta återupptagas, hvarje gång förskaffande .eatern några goda hus. Det stycke med hvilket Mindre teatern öppnat sin saison är Ruy Blas, af Victor Hugo. Arbetet, skrifvet på vers, är vid öfversättningen återgifvet i obunden form. Eburu der förekomma flera scener af komisk, till och med burlesk karakter, till hvilka kunna räknas isynnerhet dem i hvilka man återser den från ett annat här ofta gifvet stycke välbekanta figuren Don Cesar de Bazano, spårar man dock alltigenom den