Aftonbladet – 2 september 1862, sida 3

ÖSTERRIKE. Ett möte af tyska jurister är samladt: I Wien. Omkring 1000 ha infunnit sig. I isin första sammankomst ha de nästan en i hälligt uttalat den åsigten, att förordningai ock kungörelser af statens öfverhufvud eller regering, hvilkas innehåll icke skulle he ikunonat vinna form och kraft af lag utar iständers samtycke, icke äro bindande för domare. Den 25 Aug. firades kejsarinnans tillfrisknande och återkomst till hutvudstaden med ett fackeltåg af så många deltagare, at! ehuru de första leden lemnade stiftskasernen kl. half 7, framkommo de sista ej till Sehönbrunns borggård förrän kl. balf 10. ITALIEN. Enligt telegram från Neapel af den 27 Augusti hade den 26 en sammandrabbning egt rum mellan Garibaldis folk och de rekognoscerande kungliga trupperna i närheten af Reggio. Vid en ny sammanstötning den 27 hade 42 garibaldianer, hvaribland major Merighi och några andra officerare blifvit tillfångatagna. Garibaldis folk fingo härvid flera man sårade och de kungliga trupperna 3. Deputeradena Mordini och Fabriei, som den 26 ankommo till Neapel, hade blifvit arresterade den 27... De kapitulationsvilkor, som framställdes till Garibaldi, skola hafva varit följande: Upplösning af hans frivilliga och nedläggande af vapen inom 12 timmar; de upplösta frivilligas inskeppande på statens fartyg för att afföra dem dit regeringen ansåg lämpligast; Garibaldis afgitvande af sitt hedersord att draga sig tillbaka till Caprera, så vidt han ej föredrager att begifva sig utomlands, dit han skulle föras på ett italienskt skepp. Den 25 Aug. hade några och 40 officerare blifvit utskeppade i Genua. De hade på Sicilien begärt sitt afsked, emedan de ej ville strida mot Garibaldi. I stället för att bifalla deras begäran, blefvo de arresterade och affördes till Genua, der de nu uti fästet Begato afvakta att blifva ställda inför krigsrätt. s Donau Zeitung berättar att den 22 Aug. det uti Paris ansågs såsom beslutad sak, att Medelhafseskadern vid Garibaldis ankomst skulle landsätta franska trupper på Neapels fasta land, hvilka skulle besätta alla de vigtigaste strategiska punkterna i de neapolitanska provinserna. Från Rom berättas den 23 Augusti, att Lavalette och Montebello försäkrat påfven, att kejsar Napoleon ej skulle tillåta Garibaldi beröfva påfven en enda tum af hans område. Kardinal Antonelli hade några dagar visat mycket lugn med afseende på de annalkande händelserna, i följd af kejserliga regeringens lölten. nita Italiana meddelar en adress från Garibaldi till franska folket, hvilken blifvit i tusental spridd uti Paris och departementerna. Augsb. Allgemeine Zeitung meddelar följande utdrag deraf: Italiens fiende är den man, som Frankrike (här följer en mening som det tyska bladet uteslutit) ...... Vårt fältrop, då vi tåga till Rom, skall blifva: Lefve franska folket! Mellan oss och eder kan ej krig uppstå. Italienarne skola ej fälla sina bajonetter mot fransmännen, fransmännen kunna ej heller göra detta mot italienarne. Vi äro edra bröder. Vi skola kasta oss i edra armar, emedan vi förenade måste tillintetgöra den gemensamma fienden. Detta är det sätt hvarpå Italien ämnar betalasin tacksamhetsskuld till Frankrike. Från Turin telegraferas den 26 Augusti: General La Marmora har såsom utomordentlig kommissarie i Neapel i går utfärdat en proklamation, hvaruti han yttrar: Menniskor, som hafva för afsi;t att tillställa omstörtningar och kränkt författningen samt öfverträdt konungens befallning och parlamentets beslut, hafva under förevändning att påskynda Italiens frihet framkallat inbördeskriget uti BSicilien. Garibaldi, dess hufvudman, har höjt upprorets fana, komprometterat en patriotisk stad, prisgifvit menniskor, som blifvit underhållna med iliusioner samt har nu landstigit på fastlandet, der han hotar uppväcka anarkien. Regeringens pligt är att qväfva upproret. Jag förklarar derföre de sexton neapolitanska provinserna och de till dem hörande öarne i belägringstillstånd. Militärdivisionernas kommendanter skola uti sin hand förena civil: och militärmakten. Sammanrotningarskolasprängas med våld. Det är förbjudet att ega vapen. De; som innehafvas af borgarne, måste utlemnas inom tre dagar efter utfärdandet af detta förbud. Tryckfriheten inskränkes. Om sinnesstämningen uti Catania, kort före Garibaldis ankomst, berättas följande: Staden sände till general Ricotti en deputation, som betygade honom OCatanias tillgifvenhet för regeringen, för att föra generalen bakom ljuset. Generalen svarade att han hade order att häkta Garibaldi. Dagen före Garibaldis inryckande sändes ännu en deputation till generalen att han ej behöfde skicka några trupper till Catania, emedan staden var betäckt med barikader. De första frivilliga, som ankommo till Catania, afväpnades utanför staden af en piquet kungliga trupper; men denna åtgärd framkallade en så hotande sinnesstämning i staden, att trupperna återgåfvo de frivilliga deras vapen och utrymde staden. Garibaldi kunde således obehindradt intåga i staden, der han mottogs med ett jubel, hvars like man aldrig hört. Monarchia Nazionale berättar från Messina den 26 dennes, att en demonstration blifvit SNES 4 Nat RE al EDEN VR TRADE Ak ÄNDRAT öken sänt