Aftonbladet – 2 september 1862, sida 3

ett stygn i hjertat att den flickan inte vill blifva glömd, — men det är ej så ofta! Det var bra vänligt af er att, då ni skref till en sådan förkastad varelse som jag, underteckna er: — alltid din vän. Alltid är ett förmätet ord, min kära, gamla lärarinna! se undrar just om den dag skall komma, då ni vill återkalla detta ord? Om ni gör det, skall dock detta ej i minsta mån minska den tacksamhet, som jag alltid kommer att känna för den omsorg ni hade om mig, då jag var ett litet barn. Jag harilla lönat denna omsorg — illa lönat all er ömhet under en sednare tid! Jag ber om er förlåtelse och ert medlidande. Det bästa, ni för bådas vår skull kan göra, är att glömma mig. g Eder tillgifna Magdalen. P. 8. : Ja öppnar kuvertet, för att tilllägga en enda rad: — Visa för Guds skull ej detta bref för Norah! XI. Från Magdalen till kapten Wragge. Tatuxhall alk, d. 17 Juli. Om jag minnes rätt, blef det så öfverenskommet att jag skulle skrifva till er på Birmingham, då jag åter kände mig stark nog, för att kunna tänka på framtiden. Jag är nu åter sansad och iståndsatt att emot taga de fjenster, som ni utan förbehåll har lemnat till mitt förfogande. Jag ber att ni måtte förlåta det sätt, hvarpå jag emottog er, då ni kom hit efter underrättelsen om mitt häftiga insjuknande. Jag var då alldeles urstånd att beherrska mig; jag led af ett själsqval, som för en tid beröfvade mig mina sinnens rätta bruk. Det är blott min skyldighet att jag nu tackar er att ni behandlade mig med en så stor