Aftonbladet – 30 augusti 1862, sida 2

vacka 1105 OSS Törestallningen om mycken ynthet och huslighet hos dessa Europas nordliga nnebyggare. Till komiteen för uppresande af ett monument öfver Carl XII har från Lifgardet till häst blifvit aflemnad en summa af 750 rdr mt, beledsagad af följande skrilvelse: Till komiterade för uppresand: af ett monument öfver konung Carl XII. Sedan, med anledning af det år 1815 väckta förslaget att inom svenska armåen sammanskjuta medel till uppförande at ett monument öfver konung Carl XII, ett belopp af 474 rdr bko blif vit af dåvarande officerskåren vid kongl. Lifgardet till häst öfverlemnadt till konungens generaladjutant för armeen, såsom bidrag till vinnande af nämnde ändamål, blefvo, då förslaget icke kom till verkställighet, de hopsamlade medlen, enligt hvad vid regementet befintliga handlingar utvisa, af konungens general-adjutant till regementet återställde och, i följd af gifvarnes skriftliga öfverlåtelse, öfverlemnade till H K. H. prins Oscars hospitalsfond i och för beredande af ett ökadt antal pensioner åt gardist-enkor eller afskedade gardister. Då fråga nu åter uppstått att till hjeltekonunfond minne här i staden uppföra en staty och örslaget, af svenska folket med liflighet omfat-adt, synes komma att gå i fullbordan, har kongl. Lifgardet till häst skyndat att lemna ett bidrag, hvarföre jag, å befäl och manskaps vägnar härjemte får äran öfverlemna ett emot det förra ungefärligen svarande belopp af 750 rdr rmt. Stockholm den 29 Augusti 1862. F. Sandels. Sekund-chef. Carl F. Edelstam. — Stångjernssmederna vid Utterbergs bruk i Westmanland ha till Carl XII:s monument sammanskjutit 10 rdr rmt. — Den illustrerade tidningen Svenska Arbetaren innehåller i sitt sednaste nummer bland annat en tafla öfver det för sina zinkgrufvor bekanta Ammeberg i Nerike, beledsagad af följande skildring: Ett intressant moment i den svenska industriens utveckling förete de nya anläggningarna vid Åmmeberg, som eges af det fransk-belgiska bolaget Vieille-Montagne. Detta bolags syfte är tillverkning af zink, för hvilket ändamål det inköpt ofvannämnde egendom, på hvars egor befanns ett fält, innehållande zinkblende af den omfattning att det kunde löna mödan att bearbetas. Utom detta ställe eger bolaget icke mindre än 17 särskildta grufetablissementer, belägna i Belgien, Frankrike och Tyskland. och antages åstadkomma en tredjedel af hela Europas zinkproduktion. För 5 år sedan begynte bolaget här sina arbeten, om hvilka vi, efter ett kort besök på stället, vilja öfversända några rader till Svenska Arbetaren. Det är icke nog att naturalstren finnas till i en trakt, för att endast detta skulle kunna gifva anledning till desammas bearbetning. Dertill medverka dessutom flera andra förhållanden, hvarigenom det blir möjligt att med utsigt till fördel bearbeta desamma. Vid gruffältets första undersökning befunnos omständigheterna öfverhufvud taget gynnande. Fältet, som innehöll rik tillgång på vacker zinkblende, var icke mer än en mil aflägset från närmaste hamn, hvarigenom jernvägsanläggning för malmtransporten möjliggjordes. Vid gruffältet fanns väl ej vattenkraft iör malmoch vattenuppfordring, hvarför ångkraft der måste användas, hvaremot vattenfall fanns att tillgå invid hamnen för drifvandet af bokoch vaskverken. Hamnen stod slutligen i kommunikation med Götha kanal, hvarigenom transport till utlandets hamnar kunde beredas. Med kraft grep bolaget verket an, som väl ännu ej är färdigt, men torde till detta års slut de vigtigaste anläggningsarbetena blifva afslutade. Bolaget har ej velat anlita utländska verkstäder, utan hänvändt sig till Motala verkstad för erhållande af den mängd af olika maskiner, som äro behöfliga vid grufvorna och vaskverken samt rails, lokomotiver och öfrig rörlig materiel för jernbanan, oaktadt det tidigare kunnat erhålla dessa effekter från utländska verkstäder, och hvarigenom den fördelen vunnits, att arbetena redan kunnat vara i full gång. Grufvorna äro belägna invid Nerikes sydligaste gräns mot Östergötland, i Hammars socken, hvarförutan bolaget eger zinkblendefält i Lerbäcks socken samt Godegårds socken i Ostergötland. Vid grufvorna, som ligga i en skogig och kuperad trakt, der förut knappast något menniskospår syntes till, är nu lif och rörelse. Omkring 400 man äro här sysselsatta med uppbringandet af bergets skatter. Malmen ligger delvis alldeles i dagen, och uppgår den utsträckning man hittills känner af malmfeltet till en omkrets af 10,000 fot. Malmfältet har hittills blifvit öppnadt på 21 olika punkter. De djupaste af dessa öppningar uppgå till 170 fot och hafva flera af dessa blifvit sins emellan förenade medelst långa underjordiska gångar, eller som det på grufspråket kallas stollgångar, hvarförutan dylika stollgångar blifvit utsprängde io ika riktningar från djupet af hvarje grufva för malmens frambringande. Ännu sker malmuppfordringen ur trenne öppningar, nemligen Nygrufvan, Isåsagrufvan och Knallagrufvan. Vid hvardera af dessa är en ångmaskin placerad, som medelst pumpning håller grufvorna fria från vatten. Dessa ångmaskiners konstruktion är särdeles ändamålsenlig och erhålla pumparne omedelbarligen af pistonstången sin rörelse. Ett eget lokalförhållande har framkallat iden att, så Tänge man icke trängt sig ned i djupet utöfver en viss gräns, kunna såäställa till att ångmaskinerna blifva obehöfliga för vattenuppfordringen. På ett afstånd af ungefär 7000 fot från malmfältet, som har ett relativt högt läge, löper en dalgång, som utmynnar i en af eo earm 50 EE—— 22200 ERE tantasien fritt svärma — finnes det verklisen en tillvaro före vår nuvarande jordiska? ;ch har väl mr Noel Vanstone dödligt förolämnat mio — på en annan planet?