Aftonbladet – 29 augusti 1862, sida 2

HO MMM———V —— ?X.?z--OL S—ZSES CSkicka efter polis, utropade hennes husbonde. Lecount, jag fordrar bestämdt att erhålla säkert beskydd. Skicka efter polis! Får jag läsa brefvet, sir? Han vinkade matt med handen. Mrs Lecount läste brefvet med uppmärksamhet och lade det på bordet, utan att säga ett ord, sedan hon hade slutat. Har ni intet att säga mig?4 frågade mr Noel Vanstone sin hushållerska, under det han stirrade på henne med hjelplös fasa. CLecount, jag blir bestulen! Den skurk, som skrifvit detta bref, vet alltihop, och vill inte säga mig någonting, om jag ej betalar honom derför. Jag skall säkert blifva bestulen! Här på bordet ligga dyrbarheter till ett värde af många tusen pund — skat ter som aldrig skulle kunna ersättas — dyrbarheter, som alla krönta hufvuden i Europa ej skulle kunna återskaffa mig, om de ock bjödo-till. Stäng igen porten om mig, Lecount, och kalla hit polis!4 I stället för att skicka efter polis, tog emellertid mrs Lecount ned en stor solfjäder af grönt papper från spiselkanten och satte sig midt emot herrn i huset. Ni är upprörd, mr Noel4, sade hon; ni är så upphettad. Låt mig afkyla er.4 Med ett uttryck i sitt ansigte, lika kallt som alltid — med mindre ömhet i blick och sätt, än de flesta qvinnor skulle visat, om de hade tagit upp en halfdrunknad fluga ur ett mjölkfat — satt hon tyst och fläktade afmätt på honom under fem minuter eller mera. var och en, som hade sett den egendomligt blåaktiga blekheten i hans ansigte, hvar och en, som hade observerat med hvilken svårighet han andades, kunde, med någon erfarenhet af förhållandet, ej undgå att finna det den stora lifsorganep, enligt hvad mrs Lecount äfven sagt, var alldeles för svag att rätt kunna uppfylla sitt värf. Hans hjerta arbetade öfver sina krafter, liksom det hade tillhört en orkeslös gammal gubbe. tär ni något bättre, sir? frågade mrs