Aftonbladet – 28 augusti 1862, sida 3

hederlig och rättskaffens man. Men, som jag sagt, ingen dödlig finnes som ser allt:.många föremål kunna undgå äfven den skarpsinnigaste.läkares blick; hvar och en menniska kan missledas. Jag har aldrig trädt upp emot doktor R:s rson; aldrig ett onblick satt i fråga hang Kunskaper, noggrannhet och rättsinthet; jag har blott beklagat att han gensst yttrade sig be: stämdt. innan ännu alla biomständigheterna i målet voro honom bekanta; liksom jag är fullt öfvertygad att, om han inhemtat dem innan sitt afgifna bestämda betyg, han ändrat sin der förut fattade åsigt. Er beskyllning således i detta afseende är, som så mycket annat, en i er vilda förbittring uppfunnen smädelse allena. I anledning af mitt besynnerliga sätt att advocera i den medicinska frågan får ni anledning att sjelf träda in på rent medicinskt område. Men ha edra premisser och konklusioner varit besynnerliga inom juridiskt gebit, så bli de nu till den grad afvita, att det ej lönar mödan spilla ett ord på deras Werle j Ett yttrande finner jag mig dock förbunden att nämna, emedan det icke rör mig specielt, utan träffar med smädelse hela svenska läkarekåren. Det vore väl bestäldt om en obduktionsläkare, som genom den vid attesten häftade edsförpligtelsen kunde anse sig förbunden att i denna uttala sitt verkliga omdöme, men eljest icke hade något emot att hjelpa en tilltalad; hade tillfälle att genom ofullständighet i obduktionsprotokollet betaga attesten all verkan. Så lla edra ord. Ni förutsätter att en edsvuren kare, som ni antar ej skulle ha något emot att eng en tilltalad, ej till protokollet upptager de liköppningsfenomener, som ligga för hans ögon, sävida han, pärtisk för den tilltalade, finner att han på dem måste grunda, eller attsundhetskollegium på dem måste grunda ett fällande utlåtande! Ni säger att sådant otvifvelaktigt skulle så för sig, om det blefve praxis hos dömstolarne att, äfven utan all ESA JD underställa sundhetskollegium medicolegala frågor. Denna er i sanning nesliga förutsättning och ert lika nesliga påstående förtjena en bestraffning, som jag hoppas att en mera kompetent person än jag i sinom tid lemnar. För min del fäster jag mig nu blott vid edra ord: utan all anledning, upprepande att de mest klara och tydliga anledningar här förefunnits till en vädjan. pb I samband med ofvanstående förekomma också några ord, som jag för deras märkvärdighets skull ej vill alldeles förbigå. Det kunde ju till och med hända att kollegiet (S. kollegium), till följd af stör ofullständighet i protokollet, icke funne någon dödsorsäk alls. Vore den döde derigenom ere 24 Så yttrar ni, m. h 1 Det var ju en obeskrifligt sinnrik och djupsinnig rend förel: d lan d 1 en jemförelse jag uppdragit mellan den gamle utfattige och bricklige Stan. som blifvit. maist handiad å ena, och den rike, ansedde man, som utöfvat misshandlingen, å andra sidan samt den slutsats, jag deraf drager tillbrottets förmildrande är vidrig, säger ni. Att framställa förbållandet sådant det verkligen var, och nämna Sellmark som en på uppenbar gerning gripen ns hvilken stal en gammal fattig qvinnas egendom (se enkan Zettermans vittnesmål); att gifva som skäl för Bretzners öfverilade handling hans ögonblickliga harm öfver en af sina fattiga underhafvandes plundring; att efter genomläsninfe af Bretzners öppna, ångerfulla förklaring änna deltagande för hans olycka och derföre fästa uppmärksamhet vid det, som är honom till fördel, vid de af flera vittnen edeliken lemnade försäkringar att han uppfört sig som en god husbonde. (Enkan Zetterman vittnade att, under de många år hon vistats å Norrby egendom, hade hon alltid funnit hr B. hafva, väl och med ömhet behandlat underlydande). Fiskaren Svanström, som varit 33 år under Norrby, och inspektor Molin, som varit i tjenst der 4 år, lofordade, den förre på det högsta, det sätt hvarpå B. b2handlat sina underlydande. (D. A. referatet.) Dt skulle vara obestyrfta loftal! Och min framställning skulle vara vidrig ! Men att, som ni, m. h. träda upp med på samma gång my ndigher och oärlighet, framkasta den ena falska anklagelsen efter den andra och TT draga i betänkande att söka förringa ellen til intetgöra vigten af er motståndares ord genom afsigtligt osanna uppgifter — det är naturligtvis i er tanka icke vidrigt. har ej mer att tillägga. I min ordning har jag nu anställt vidräkning med er, m. h., en lika allvarsam som välförtjent. Att ni ej är en verklig jurist, d. är en jurist i detta ords vackra, rena och ädla betydelse, det har ni visat sjal En sådan man iakttar sin värdighet, han har aktning för sin egen Person, han både neen uttrycker sig och handlar på annat sätt. et oaktadt har jag, som mången torde tycka besynnerligt. uppta it er handske; ni får betrakta det som en he er, den enda, som på detta fält blifvit er förunnad. Jag deremot måste alltid med en känsla af ledsnad och förtrytelse minnas det ögonblick, då jag fann mig nödsakad till detta obehagliga värf. Läkaren i landsorten.