Hjelten Karna, konung af Anga, som stupade i detta krig, bar honom i sin gördel. j Detta var ungefär 3000 år före Kristi fö-is delse. Deretter inträder en lång tidrymdi( af mörker i Koh-i-noors historia, tills vi 56 : före Kristus återfinna honom i Vikramadityas, rajah af Mjayins, värjo, från hvilken han; ötvergick till rajah at Malva, der den för blef tills mahamedanska eröfrare bemäkti-7. gade sig väldet och tillegnade sig honom. i. Huru trovärdiga berättelserna om Koh-ii noors första öden äro lemna vi emellertid! derhän; men med begynnelsen af fjortonde århundradet blitva underråattelserna mera! tillförlitliga., Sedan Malva blifvit af sultan: i Delhi Ala-addin eröfradt 1306, öfvergick : den nemligen i sultanernas af Delhi händer, der, den förblef under en längre tid. ! r 1655 besökte en fransk resande, Taver; nier, mäkta förfaren i juveleriets mysterier, ; Indien, och lyckades genom framståendej personliga egenskaper och rekommendatio-; ner blifva introducerad vid hofvet i Delhij och få tillstånd att handhafva och värdera det kejserliga kabinettets juveler. Bland; dessa fann han en, som i värde vida öfver träffade alla de andra. Den hade formen af ett tuklufvet ägg, uppgick till ungefär 280 karat, och med temlig visshet antages att ena halfvan af denna diamant var Koh-inoor. Den andra halfvan lärer kommit i händerna på mogul-kejsaren Baber. ! När Nadir Shah 1739 eröfrade Delhi och; den besegrade Mohammed Shah första gåni gen kom honom till mötes, bar denne diamanten som en prydnad i sin turban. Dia-! manten lyste segraren i ögonen och denne; gjorde genast den vänskapliga propositio-: ven att af ömsesidig akning byta turbaner. Mohammed Shab, som troligen värderade sitt hufvud högre än hatten, fann ej skäl till vägran, och blef sålunda diamanten Nadir Shahs, hvilken var den som först gaf honom namnet Koh-i-noor. : Efter dennes död vexlade Koh-i-noor ofta egare och det skulle blifva för vidlyftigt att berätta dess öden ända tills britiska gou vernementets annexation af Punjaub, då de civila myndigheterna togo om händerna skattkammaren i Lahore, under den förutgjorda bestämningen att alla dess skatter skulle tillfalla indiska kompaniet i ersättning för krigsomkostnaderna och mot det att detta betalte gouvernementets i Lahore skulder. Det blef då beslutadt att Koh-i-noor, som befann sig bland kienoderna i Lahores skattkammare, skulle skänkas till drottningen af England, till hvilken den af lord Dalhousie öfversändes under bevakning af tvenne officerare. Detta är nu i korthet den egendomliga historien om en diamant, så mycket omskrifven och omtalad. Hvarken har man under en tidigare period för dess besittning sparat hotelser, intriger ja till och med blodsutgjutelser, eller sednare, för utletandet af dess ursprung och historia, trägna forskningar, och för tusentals nyfikenbet är den alltjemt ett föremål af den ovanligaste art. Eget att tänka det denna, skatt, för hvilken man-tappert rifvit och lufvat hvarandra, i all sin glimrande herrlighet dock icke är annat än en — kolbit. Koh-i-noor, sådan han kom till England och sådan han befanns på 1851 års exposition, var emellertid långtifrån att presentera sig i en sådan glans som nu. Han var då ännu nästan helt och hållet i sitt råa, oslipade naturtillstånd, och dess historias civilisationsperiod hade ej ännu inträdt. Vid sidan af den broch, i hvilken han är infattad, finner man en modell af glas, som utvisar hans form och utseende 1851. Då hade han ej ännu. denna för ljusets brytning nödvändiga form af en briljant, och gula fläckar samt, som det tycktes, ihålig-: heter i dess inre ingåfvo professor Faraday, och ändra vetenskapsmän den öfvertygelsen att han ej kunde slipas till denna form. Den praktiska blicken och färdigheten hos Amsterdams diamantslipare gåfvo dock ett annat utslag, och dess exponerande i dess närvarande tillstånd lemnar en vacker illustration. till satsen: konsten odlar naturen.. Arbetet är i sitt slag och inom sin branche. ett mästerprof, isynnerhet som Koh-i-noor. vid slipningen befanns vara betydligt hår-: dare än andra diamanter. Hvad som förut. bildade dess öfra sida är nu dess topp, och: tvärtom, Under denna behandling har han: nedgått från 186, karat till 106, men dock genom sin nys form och ljusstrålning fått utseende af att vara betydligt större än tillförene. Af hittills kända diamanter är den portugisiska, funnen 1741 i Brasilien, det egentliga diamantlandet, den största. Han väger 1680 karat, värderas till omkring 4000 mill rdr och förvaras ännu i sitt råa tillstånd i Lissa; bons skattkammare. Dernäst kommer den, ryska om 779 karats vigt och värderad till! 80 millioner rår. Alldeles i sin ordning så-:; som högst betecknande för det ryska väl i det är det, att denna dess kronjuvel blef aft i i en enskild person stulen ur ögat på en Brahmastaty i Dscherigan. Ingen af dessa finnes emellertid på expositionen ; men i holländska afdelningen deremot finnes en diamant, hitsänd från Amsterdam, hvilken, ehuru underlägsen Koh-ii noor i hvit klarhet, öfverträffar honom i störd lek. Det är nemligen den s. k. Söderns stjerna,? som för några år tillbaka blef funnen i Brasilien och nu tillhör ett bolag af enskilda personer från diverse länder. Den är alt till medelpunkt i en stjerna af briljanNA) a JE or UREA DA