Aftonbladet – 23 augusti 1862, sida 2

ende huset midt öfver gatan, innan hor sjelf vågade sig ditin, hade helt och hållet ramlat, till följd af de händelser, som sednast inträffat. Hon fann sig försatt i det betänkliga valet att antingen våga allt på ett kast följande dag, eller ock att vänta på ett framtida tillfälle, som måhända aldrig skulle komma. :Någon annan väg faons icke för henne. Innan hon hade sett Noel Vanstone med sina egna ögon, innan hon förvissat sig om hvad hon egentligen hade att frukta af mrs Lecount förrän hon vubnit detta dubbla mäl, med iakttagande af nödig försigtighet at att hålla sig sjelf i skuggan, kunde hon icke komma ett enda steg längre för verkställande af den afsigt, som hade föranledt hennes resa till. London. Nattens stunder gingo en efter annan. De pinsamma tankarna följde hvarandra i hennes själ, men ännu hade hon icke vunnit någon klarhet; ännu bäfvade och tvekade hon med en Oöbeslutsamhet, som hon aldrig förr häde erfarit, Slutligen steg hon upp från stolen och började otåligt gå at och an; efter några minuter gick hon till sin reskoffert för att söka en liten förströelse genom att öppna den och tag upp hyad hon behöfde för natten. Kapten Wragges förmodan var ej ogrundad. Gömd mellan två klädningar lågo de artiklar tillhöriga hennes köstym, som han saknade ibland hennes qvarlem nade saker i Birmingham. Hon betraktade dem, den ena efter den andra, för att för säkra sig om, att intet af hvad hon behöfde, hade blifvit glömdt, och återvände der: jå ännu en gång tll sin post vid fönstret. Huset midt emot var mörkt, utom i nedra våningen. Jalusien, som förut hade varit borttagen derstädes, var nu åter tillslu ten, men ljus brann innanför den, och för