Aftonbladet – 23 augusti 1862, sida 2

des mästerligt af general MClellan, utan ait förlora mera än 1 kanon, hvars lavett sönderbröts, och två trossvagnar, som gingo sönder. Men då MClellan prisas för reträttens utförande, så mäste man i sanning beundra hans trupper, som i åtta dagars tid utan annan föda än cerackers (en sorts bröd, som genom sin torrhet har benägenhet att fastna i halsen och omöjligen kan sväljas utan betydlig hjelp af vatten, hvilken nödvändighetsartikel det hörde till sällsyntheterna att få en droppe af) hade att utstå dagliga strider och de hårdaste strapatser. Under dessa blodiga dagar förlorade unionsarmen omkring 30.000 ech separatisterna 40 å 45,000 man; de sednare uppgifva sin förlust endast i bataljen vid Gains Mill till 20,000. Sommarkampagnen kan nu anses vara slu tad, och mot Richmond lärer väl ej något kunna företagas förrän MClellans armå er håller betydlig förstärkning. Genast efter Potomac-armåns reträtt från Richmond, som icke får endast tillskrifvas general MCiellan, utan fastmera krigsstyrelsen, som tillå tit MDowell att ligga overksam i Fredericks burg samt nära nog lagt hinder i vägen för förstärkandet af MClellans armå eller åtminstone vid hans oupphörliga påminnel: ser härom fästat så ringa alseende som möjligt, började presidenten Lincoln inse att någonting var i olag. Han utfärdade ett Ludskep till statsguvernörerna, med begäran om 300,000 man, dels till förstärkande af de genom striderna försvagade regementena, och dels för bildandet af nya, samt begaf sig till general. MClellan för att med egna ögon se och med egna öron höra huru sakerna stodo. Följden blef att vid hemkomsten till Washington presidenten utnämnde till general en chef för hela unionsarmån, sedan MClellan vägrat att emottaga denna plats, general Halleck. Man hoppas alltså nu att scdan en militär fått ledning at armåns affärer, alla politiska intriger skola upphöra att ha nå gon kraft och verkan. General Fremont har äfven tagit afsked och Pope, en af ve stra armens raskaste generaler, blifvit hans efterträdare som befälhafvare för trupperna i vestra Virginien. t Huruvida de begärda 300,000 man kunna genom rekrytering af volontär: r erhållas, är mycket tvifvel underkastadt; åtminstone ha hitintills ej många varit hugade att gå ut i fält för unionens försvarande, fastän som lockmat utlofvas, t. ex. i staten Newyork, till hvarje man vid dess antagande i krigstjenst 50 dollars från staten, 13 dollars, eller en månads aflöning, i förskott, 25 dollars förskott å de 100, zom hvarje soldat är berättigad att erhålla då han uttjent sin tid, samt 5 dollars från unionsstyrelsen, summa 93 dollars. Orsaken till. svårigheten att rekrytera ligger efter all sannolikhet först deruti att tidningarne och de officiella rapporterna från armån oupphörligt omtala att allt står bra till; att det ej var en reträtt Potomac-armen gjorde från Richmond, utan endast en förän: dring af operationsbast, att Potomac armen är i det briljamlaste tillstånd, att general MCleilan är färdig att göra ett förnyadt anfall på Richmond och att trupperna äro gynnade af en förträfflig helsa samt endast brinna af begär att få ånyo sammandrabba med sin fiende. Då nu allt är i ett sådant tillstånd, och ingen fara för handen, hvad tjenar. det då till, säger man, att gå från sitt beqväma hem för att slita ondt som soldat, då ingen förstärkning af armån tyckes vara af nöden påkallad. Sedan komma de sjuka och blesserade, hvilka, hemsända för alt få en bättre skötsel, hafva de dystraste historier att berätta om utståndna lidanden, brist på ordentlig föda och misstroende till anförarne. — Troligt är alt om styrelsen rätt och slätt talat sanningen samt sagt att MClellan nödgades retirera från Richmond för öfvermakten och att kriget ej kan fortsättas utan en betydlig tillökning af redan i fält varande trupper, så hade alla med ifver gått regeringens önskan till mötes och på ett eller annat sätt bidragit till att anska a de begärda 300,000 man. Uti de vestra staterna lär dock rekryteringen gå med mera framgång än i kuststaterna, och troligt är att allmän utskrifning måste tillgripas uti staterna NewYork. och Pennsylvanien, för att få ut det antal som: enligt fördelningen tillkommer dem att ställa i tält. Skulle nu emellertid dei begärda antalet erhillas, så tager det. åtminstone 3-månader innan detta råa material kan omskapas till någorlunda hjelpliga soldater, hvarföre äfven i lyckligaste fall nägon operation mot Richmond ej kan komma att företagas förrän i November eller Dec.mber, och då äro vägarne uti Virginien nästan ofarbara. General MClellan måste emellertid nu ligga med sin arme overksam, såvida separatisterna ej fullkomligt instänga honom der han nu är, hvilket. att döma af de trupprörelser som pågå inom armen kring Richmond, har all samnolikhet för sig. Genom desertörer och fångar erfares att öfver 250,000 man nu äro sam mandragna kring Richmond, och att dagli gen från södra staterna med hvarje jern:vägstrain nya trupper anlända, hvilket tyc kes visa attseparatisterna ämna snart leverera de afgörande strider, som skola bestämma den nya konfederationens öde, och säkert är att ett mera gynnande tillfälle ej kan erhållas för dem att våga en kamp på lif och död för erhållandet af sin så kallade sjelfständighet. Afven i vestern ser det ej så fördelaktigt ut för unionen som för en månad sedan. Guerillaband härja och plundra landet och TE Sara AL SEAN a ende huset midt öfver gatan, innan hon än 2 rn TTR TE TE f sjelf vågade sig ditin, hade helt och hållet jr 2 åa I Bö Ke rt OS NR SET rr 2 1 ar je AR AR RR