Aftonbladet – 22 augusti 1862, sida 3

ställning och slog ihop sina stora händer ji ett ohejdadt utbrott af förtjusning. Ingen kokbok!4 utropade hon. . SInie surrar det i mitt hufvud och inte behöfver jag raka. kapten i morgon! Mina skor äro nedhasade, mössan sitter på ena örat — och ändå skriker ingen åt mig. Så sannt Sagrlelver är icke det här rikugt roligt. Hon började trumma på bördet med händerna allt starkare och starkare, ända tills Magdalen stillade henne genom att räcka henne en blyertspenna. Mrs Wragge återfick genast mera -värdighet, stödde båda armbågarne emot bordet och försjönk i djupa tankar om den blifvande handeln för det öfriga af aftonen. Magdalen återvände till fönstret. Hon tog en stol, satte sig i skydd af gardinen och. fästade åter stadigt blicken vid huset midt öfver gatan. Jalusierna voro tillslutna för fönsterna, i första och andra våningen. I ett rum i bottenvåningen var fönstret obetäckt och stod litet, på glänt, men ingen lefvande varelse närmade sig det. Dörrar öppnades, menniskor kommo och gingo från husen på ömse sidor derom, dussintals barn sprungo omkring både på gatan för attleka och på de små Bärdsplaneran för att leta reda på förlorade bollar och pappersdrakar, stora skaror af folk ströfvade Fä pr fram och åter, tunga lastvagnar, fullpackade med fraktgods, skramlade förbi på vägen till eller ifrån den närmaste jernvägsstationen. Hela distriktets dagliga lif rörde sig oupphörligt åt alla håll, utom ett enda. Timmar förgingo — och ännu var huset midt öfver gatan alltjemt lika stängdt, ännu syntes intet spår af någon mensklig fillvaro, hvarken inne i rummet eller utanför huset. Den enda anledning till Magdalens vågsamma företag att personligen begifva sig till