Aftonbladet – 22 augusti 1862, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Episod från den stora militärrevyen i Peris. . Vid denna den 44 dennes hållna revy var det nära deran att komma till en obehaglig konflikt mellan en general vid armån och en bataljonschef vid nationalgardet. Generalen ville med sina soldater marschera rakt igenom nationalgardets linier.på Marsfältet. Spetsen af hans kolonn hade redan kommit fram mellan de med gevär för fot lugnt samspråkande borgaresoldaterna, då deras befälhafvare blef det obehöriga tilltaget varse. Serrez les rangs! kommendera: des det nu, och man lät generalen förstå att detta ej .var rätta vägen. Denne blef högligen förbittrad; det kom till häftiga förklaringar; nationalgardisterna — det råkade just vara dengba:aljon, som består af befolkningen från Les Halles — började hvissla och håna; sjelfva soldaterna af armen tycktes ha mycket roligt åt sin generals vrede, och denne måste slutligen göra en ofrivillig flankmarsch, emedan ces pequinst icke veko ur fläcken. — Någonting nytt om den gamle Napolo.v. I Bremer Sonntagsblatt berättas följande anekdot: En nyligen vid hög ålder i Hildesheim afliden köpman L., hvilken på den tid, då Napoleon I stod på höjden af sin makt och sin ära, var anställd såsom handelsbokhållare i Paris, hade en affär med den store kejsaren, hvilken bevisar att Europas besegrare äfven förstod sig på att köpslå, men derjemte icke skydde de största uppoffringar, då han ville genomdrifva sin vilja eller önskan. Handelsbokhållaren hade en bekant bland ministerens skrifvare, hvilken han ofta besökte på dennes byrå. En dag inträder Cambacers i embetsrummet och frågar, sedan han genomgått några papper: Quelle heure estil?t Som L. visste att. hans vän icke hade någon klocka, skyndade han sig att taga fram sin och lemna erkekansleren den begärda upplysningen. Denne vänder sig om mot den unge mannen, får se hans klocka och utbrister: Ah, quele dröle montre, montirezs:la moi donc, ce serait quelque chose pour VEmpercur! Silfveruret, en gammal familjtillhörighet, var nemligen af ganska antik form och ovanligt arbete; L. hade fått det af sin far och måst lofva att aldrig sälja det. Cambacers bad den unge mannen demn