Aftonbladet – 21 augusti 1862, sida 3

af Wetterstedt C. A., löjtnant Pohl C. E., handlande von Schoultz W., expeditionssekreterare Skoge I. A., bokhandlare Andersson O. F, könst Jakobsson L. A., fab Spolandc q Rogstadius W., magister Undersökning om jungmannen Sandelins död. I dag har polisundersökning hållits om anledningen. till nämnde olycka, hvarom vi meddelade en notis i gårdagens blad. Genom stadsfiskal Silfversparres försorg hade befälh. fvaren Th. Söderberg, maskinisten samt eldaren Carl Andersson å ångslupon Dufnäs, äfvensom kaptenen å briggen Julie från Göteborg, Sundberg, samt styrmannen å samma fartyg J. A. Olsson, jemte åtskilliga andra personer blifvit inkallade för att höras i målet. Såsom vi förut nämnt tillhörde den omkomne Sandelin briggen Julies besättning. Styrmannen Olsson berättade att kl. , 10 f. m. sändes jungmannen Sandelin med en mindre båt från briggen till dockan vid Djurgården för att hemta tvätt af en i land stående tvätterska. Olsson intygade att han sett ångslupen Dunäs med full fart komma styrande åt staden och rakt a båten, som skar dess kosa. Vittnet hade med skrik och rop sökt väcka rorgängarens, eldaren Anderssons uppmärksamhet å faran, men utan framgång, ty straxt derefter, något söder om dockan, törnade slupen mot båten, då jungmannen syntes resa sig, men störtade i sjön och försvann, utan att ångslupen stoppade eller backade, förrän slupen kom omkring 30 famnar från olycksstället. På vittnets och flera i land stående personers rop backade nu ångslu: pen ett ögonblick, men fortsatte genast derpå resan åt staden, utan att något försök från densammas sida gjordes att rädda den drunknande. Timmermännen J. Jansson, F. Jansson och Söderberg berättade ungefär enahanda, tilläggande den förstnäninde, att han trodde det Sandelin vid påseglingen erhållit någon stöt, så att han genast sjönk. Då vittnena likasom Olsson ropat an maskinisten och gjort honom uppmärksam på den olycka som händt, hade maskinistea svarat: ja, de: var ej underligt, då rorgängaren sitter och sofver.4 Kapten Söderberg hade icke sjelf vid tillfället fört befälet, utan varit i land, hvarföre eldaren Andersson förde. rodret. Sandelins lik är ännu ej avträffadt. Kapten Söderberg bekostar draggning efter honom. Kapten Sundberginlemnade ett bevis öfver att han legat segelfärdig sedan i går morgon och äskade ersättning för sitt qvarliggande med 75 å 100 rår, hvaremot han ej yrkade ersättning för skadan å båten. Kapten Söderberg erbjöd sig att bekosta Sandelins begrafning, men bestred ersättningen till kapten Sundberg. Målet förekommer åter i morgon. Mot eldaren Andersson ansågs sådan bevisning om vårdslöshet hafva förekommit, att han förklarades skyldig genast träda i häkte. — Till rådshusrättens 5:te afdelning hade underofficeren M. Lundqvist i dag utverkat sig stämning å kaptenen Wolffram, befälhafvare för den kommendering, som för närvarande ombesörjer yttre bevakningen vid Långholmen, af följande anledning. I en till t. f. fängelsedirektören vid Långholmen oa C. G. v. Engeström ingifven rapport hade! Lundqvist anmält att kapten Wolffram den 27 Juli på aftonen inkommit i det rum, der Lundqvist, som för tillfället hade befälet öfver inre bevakningen, befann sig och begärt att få inträde i fängelset. Som kapten Wolffram ej kunde förete särskildt tillåtelse från fängelsedirektören eller pollett från fångvårdsstyrelsen, vägrade Lundqvist detta; åberopande dels särskilda ordres, de!s 77 8 i instruktinerna för den inre bevakningen. Icke destomindre inträngde kapten Wolffram å fängelsegården, der han mot Lundqvist skall ha fällt åtskilliga förnärmande yttranden. Fångvårdsstyrelsen och direktören, hos hvilka Lundqvist gjort denna anmälan, hade hänvisat honom på grund af kongl. förordningen af den 4 Januari 1854 att till rådhusrätt instämma kapten Woiffram. I den till rådhusrätten ingifna stämningen nppgaf Lundqvist att om kapten Wolffram förorrättat honom enskildt, skulle han gerna förlåtit en sådan sak; men då han blifvit förolämpad i full utöfning af sin tjenst ansåg han sig af kapten Wolffram böra fordra upprättelse. Då målet påropades, inställde sig parterna, och uppgaf kapten Wolffram att han ansåg sig haft full rätt att passera genom fängelset. Råd: husrätten förklarade efter öfverläggning målet ej tillhöra dess handläggning, utan hänvisades käranden att, enligt åberopadt lagrum i krigsartiklarne, vid krigsrätt anhängiggöra och fullfölja sin talan. — En beklaglig olyckshändelse inträffade förliden tisdag i huset n:o 11 Clara Strandgata, i det att ett tvåårigt gossebarn, son till en i nämnde hus 3 trappor EG boende skräddargesäll vid namn Jönsson, föll ut genom fönstret och vid fallet skadade sig så ia at det genast afled. Barnets föräldrar voro båda inne i rummet, men hade sin uppmärksamhet fästad på annat så att de ej observerade att gossen klef upp på en stol och aflyfte fönsterhaken. I detsamma fönstret flög upp, föll barnet ut genom detsamma. — Enligt i går till poliskammaren inkommen rapport har ett äldre fruntimmer boende å Ladugårdslandet i måndags afton aflidit till följd af förtärande af medicin, att användas till utvärtes bruk. Någon säker upplysning om huru vid intagandet tillgått har ej vunnits. Fruntimret hade besökts af läkare, som ordinerade medikamenter till utoch invertes bruk. Medikamenterna hämtades genast från apoteket af den sjukas piga; som hemkommen lemnade dem till matmodren och derefter utgick i köket. Då flickan åter inkom, låg maimodren sanslös i sin bädd. En betydlig minskning syntes i en afflaskorna, som var öppnad, hvaraf kan slutas att den sjuka intagit en större dosis. Flaskan innehöll starkt opiat. — Vid draggning efter en borttappad vattenhink påträffades i sjön utanför södra hamnen i går morgon liket efter matrosen Simonsson. Fiskköparen. D. Sjögren, som blifvit kallad för att höras com Simonssons död, ER att. i tisdagsmorgon, då han nedkomrtill sin fisksump, om bord å hvilken Simonsson uppehöll sig såsom Sjögrers biträde, hade denne ej varit der, men akterut hade Simonssons hatt och portemonnä legat. Några upplysningar om huru han FE SAN RN PR se sam olycka. För det andra. att mrs Lecount