Aftonbladet – 21 augusti 1862, sida 2

mig med en förvånande och fullkomlig fatt ning att hon behöfde hvila, och att hon had nya afsigter för framtiden?. Kanske skulle hon komma att behöfva mitt bistånd vid deras utförande; kanske skulle hon också framdeles återvända till ecenen. I hvilket dera fallet som helst vore det nog om v meddelade hvarandra våra adresser, på de att vi i händelse af behof skulle kunna skrilva. Som hon ej hade någon önskan att lemnsö mig alltför hastigt, tänkte hon stanna öfver följande dag (som var söndag) och resa mändagsmorgon. Så ljöd hennes förklaring och just i lika så många ord. Att alla föreställningar skulle varit bort kastade, det visste jag af erfarenhet. Nå gon myndighet hade jag ej rättighet att utöfva. Det enda förnuftiga handlingssätt, jag kunde följa i denna svårighet, var att utlänka den väg som bäst skulle gynna mina egna fördelar — och att följa den utan. ett ögonblieks tvekan. En helt kort besinniog har sedan förvissat mig om att hon har någon slugt anlagd plan emot Michael Vanstone i tankarna. Hon är ung, vacker, klok och fördomsfri; hon har samlat pengar alt lefva af, och är nu oförhindrad att söka utforska den gamle manne:is svaga sidor ; hon ämnar oförmodadt anfalla mr Michael Vanstone med de vapen som passa för hennes kön. Ar det ens troligt att hon behöfver mig vid ett sådant företag? Högst tvifvelaktigt. Ar hon endast angelägen om att blifva mig qvitt så lätt som möjligt? Ganska troligt. Är väl jag den man, som så kan låta behandla mig at min elev? Bestämdt icke: jag är deremot den man, som ser min väg klart för mig, genom en tydlig uppställning af alternativer; se här äro de: Föret. Att gifva tillkänna mitt bifall till