Aftonbladet – 21 augusti 1862, sida 2

Sydstaternas pansarbåt Arkansas. Newyork Tribunes enskilda korrespondent vid Mississippiflottiljen beskrifver under den 15 Juli på följande sätt den af sydstaterna byggda nya pansarbåten Arkansass anfall på nordstaternas kanonbåtar. Det mycket omtalade fiendtliga pansarfartyget. Arkansas har nu ändtligen låtit se sig och dess egenskaper blifvit satta på ett svårt prof. Det kom då man minst väntade och har bevisat sig vara hvad det påstods vara, — en Merrimac på Mississippifloden. Arkansas bar midt på Jjusa dagen så att säga sprungit ett frivilligt gatlopp emellan femton af våra bästa skepp och trotsat dem i den position de sjelfva valt. Fiendens skryt öfver Arkansas styrka har denna gången ej saknat skäl för sig och hans förhoppningar angående detsamma hafva blifvit förverkligade. Detta skepp är fruktansvärdt och, så vidt vi ännuw känna, osårbart. Vi kunna ej annat än berömma dess besättnings utomordentliga tapperhet, ej heller undgå att känna oss förödmjukade af det utomordentliga resultatet. Det är i sanning ej smickrande för vår nationalfåfänga att tänka det ett litet skepp med tolf kanoner långsamt, lugnt och utan fruktan passerade midtigenom. en flotta af 15 skepp med öfver 200 kanoner, utan att på minsta sält skadas. I går (den 14:de Juli) beslöts alt en-.ny rekognoscering skulle göras uppåt Yazoofloden, ända till Liverpool Landing, för att taga närmare reda på situationen i närheten, och meningen var alt uppbryta vid mid: dagstiden. De behöfliga förberedelserna blefvo dock ej fullbordade och expeditionen blef uppskjuten tills i dag. I morse klockan fem begålvo sig två af våra pansarbåtar jemte en träbåt i väg. De ha dock ej hunnit mer än sju eng. mil uppi Old River, i hvilken Yazoo faller ut, då de fingo se en underlig och mystisk farkost komma längsamt utför floden. Den var ljusbrun till färgen, ej mer än hälften så stor som våra vanliga ångkanonbåtar och hade blott en skorsten. De tre fartygens kikare riktades genast mot det okända skeppet och man slöt snart till att detta måtte vara det mycket omtalade Arkansas, detta vattenmonster, med hvilket sydstaterna förklarat sig skola rensa Mississippi. I nästa ögonblick hördes en stark knall från den gåtlika båten och en stor rund kula gick hvinande öfver träbåten. Det ena skottet följde hastigt efter det andra, och träbåten gjorde en vändning för att kunna gifva fienden en bredsida. Men innan vårt fartyg huonit göra sig i ordning, var fienden, som betydligt ökat sin fart, inpå honom och aflossade tre skott hastigt efter hvarandra. Tylert, detta var träfartygets namn, aflossade sin bredsida; men äfven på så nära afstånd syntes skotten ej inverka på pansarskeppet, medan deremot detta på åtskilliga ställen genomborrade sin motståndare. Det fanns ej heller något tvifvel om att fienden var Arkansas; ej heller behöfdes ytterligare bevis för att öfvertygas om huru ofantligt delta var öfverlägset träskeppet, hvilket snart vände sin bog nedåt strömmen och så fort som möjligt begaf-sig ned mot Mississippi. Arkansas var dock ej benägetatt släppa sitt rof. Underligt nog är detta fartyg, trots sin stora tyngd, snabbgående, wvästan lika mycket som Tyler, och höll sig nära efter honom, skjutande med regelbundna mella