Aftonbladet – 20 augusti 1862, sida 3

år sedan sammanskrapade jag i denna stad ett uselt lifsuppehälle genom att (med törklarande noter) läsa tidningarne på en källare. Och nu är jag åter här — men i toppen af trädet. Jag behöfver väl ej säga att det första som jag gjorde blef att göra oss qvitt musikhandlaren. Följande morgon gjorde han en visit, utan tvifvel i afsigt att göra oss ett frikostigare förslag om att utsträcka värt kontrakt längre än till Derby och Nottingham. Min n:ecce sades ej må så väl att hon kunde se honom, och då han frågade efter mig, fick han det svar att jag ännu ej var klädd. Förhållandet var emellertid att jag ja i samma stund var sysselsatt med ett evekande förslag i ämnet inför vår talangfulla Magdalen. Hennes svar var i högsta grad tillfredsställande. Hon ville ej ingå på något engagement för framtiden — allraminst till en man, som så sniket hade drait fördel af hennes och min tillfälliga föragenhet. Hon ville bestämma öfver sig sjelf och dela vinsten med mig, så länge hon behöfde penningar och så länge hon fasn det lämpligt att fortfara. Så tillvida var allt godt. Men det skäl hon förebar för det smickrande företräde, som hon visade mig, var mindre i min smak. Musikhandlaren är icke den man, som jug använder för mina efterforskningar4, sade hon. Det är ni som skall göra dem.4 Jag tycker inte om hennes kallblodiga erinran om dessa efterforskningar, äfven under de första berunde triumferna. Det ser betänkligt utför en — det ser fördömdt illa ut för framtiden! V. Krönika för Januari 1847. Hon har redan visat klorna. Jag börjar bli litet rädd för henne. Vid slutet af vårt engagement i Nottingham (hvars behållning var ännu bättre än i Derby) föreslog jag — sedan vi nu sjelfva hade makten — att vi skulle gifva några