Aftonbladet – 20 augusti 1862, sida 2

rade sig vara förtviflad öfver att ej hafva hört något ifrån sin syster, sade sig hafva erhällit guvernantplats hos en enskild fa milj; hon skulle inom en vecka tillträda sir plats och förmenade sig betydligt längt efter ett bref till att trösta sig med, innar hon underkastade sig prölningen af sina nys plikter. Sedan jag åter hade förseglat kuvertet, lät jag några varnande ord åtföljr dess framlembande till den yngre miss Van stone. Är ni säkrare på ert mod nu, är då vi första gången träffades? sade jag. Hon svarade utan betänkande: Kapte. Wragge, då ni mötte mig på Yorks vallar. hade jag ännu icke gått för långt för att gi tillbaka. Nu har jag det, Anser hon saken så — och jag tror att hon gör det — så kan icke hennes brefvexlivg med sin syster göra någon skada. Hon skrei samma dag ett långt bref, fällde ymnigr tårar öfver den sammansatta episteln och va; till en förvånande grad ondsinnt och snäsig emot mig, då vi träffades sednare på aftonen. Hon saknar erfarenhet, stackars barn! hon saknar i en beklagligt hög grad erfarenhet af verlden. Hvilken tröst att veta alt just jag är rätta mannen, som kan meddela henne den! IH. Krönika för November månad. Vi vistas för det närvarande i Derby. Pjesen är skrifven och repetitionerna fortgå med alit större förhoppningar. Alla svårigheter äro besegrade, utom den eviga svårigheten med penningar. Miss Vanstones tillgängar slräcka sig visserligen till fyllande a! hvad vi personligen behöfva samt hyra för ett fortepiano och uppköp samt förfärdigande af nödiga kostymer. Men omkostnader tili åvägabringande af en representation sträckt sig vida öfver våra resurser. En af mina vänner härstädes — skådespelare till yrket — som jag hade hoppats vinna för vårt företag, råkar beklagligtvis att befinna sig i cn kritisk belägenhet. Det menskliga deltagar