Aftonbladet – 19 augusti 1862, sida 3

UUOCK HSEUVDI TIL IAI OD SIR och AVATAR Mn moecratico centrale. dateradt den 4 dennes, hvaruti italienarne uppmanas att icke låta vilseföra sig af Vietor Emanuels manifest, emedan detsamma ej vore annat än tomma fraser, ty hvarken Victor Emanuel eller nå gon annan är i slånd att hämma Italiens frihetsoch sjelfständighetsansträngningar. Manifestet slutar med följande ord: Rom och Venedig tillhöra oss och de skola blifva våra, och Garibaldi skall, förliten eder derpå, ostörd af den oförnuftiga hopens skrik. hålla sitt ord samt återgifva Italien Rom och Venedig. Må derföre hvarken romare eller venetianare förlora mod och hopp, ty Garibaldi skall snart börja sitt segertåg och Victor Emanuel skall ej vara den sista att sluta sig till hans tåg. Från Turin berättas att regeringen hem lighåller flera depescher frän Sicilien. Gazette Uffiziale hade dock bekräftat att ett kompani kungliga trupper sammanstött med Bentivegnes kär. Öfverste Nullo, hvilker hindrades att landstiga i Palermo, hade dock enom list lyckats förena sig med Garibaldi eputeraden Nicotera, som äfven skall hafva slutit sig till Garibaldis expedition, stod i begrepp att afresa till Neapel, för att meddela rörelsepartiet parolen. De frivilliga, som ännu vistades uti Neapel, skulle der afvakta Garibaldis ankomst, enligt hans önskan uti ett bref till Dossi. Befrielsesällskapet uti Venedig hade beslutat att sätta orden: Rom eller döden främst på alla of fentliga handlingar, äfvensom att låta bro dera. samma ord på sina fanor. Uti Genua sökte myndigheterna förhindra frivilligas inskeppning till Palermo, och stadens hamn hade blifvit förklarad i belägringstillstånd. En italiensk flottilj, bestående af två fregatter, två flytande batterier och 8 kanonbåtar bade afoått till Adriatiska hafvet, för att hindra landstigning på det område, i hvars närhet de berg äro belägna, som sträcka sig in i kyrkostaten. General Cialdini hade begifvit sig till Ancona för att der vidtaga militäriska anordningar. Den 12 dennes föreföll i Warschau en rolkdemonstration till firande af årsdagen al Polens förening med Lithauen. Qvinnorna voro klädda i högtidsdrägt med trefärgade skärp. Handtverkarne hade inställt arbetet; kyrkorna voro mycke t talrikt besökta. AMERIKA. Från Newyork skrifves den 29 Juli: Det kanondunder, som frän Richmond genljudat öfver norden, har blifvit förstådt. Folket har erkänt begångna fel och misstag samt vet och vill nu hvad som är nödvändigt för framtiden. Nationens tredje oerhörda an strängning lifvas af de föregåendes glada. förtröstansfulla hänförelse. Sorg och tvif vel, erfarenhetens frukter, herrska nu, men tillika ett djupt allvar, ett orubbligt beslut Här uti Newyork, högsätet för de motslafveriet gynsamma demokraterna, har natio nalkomitn, uti hvilken kommunal-rådet (som nästan uteslutande består af demokrater) och handelskammaren hafva sina re presentanter, beslutat en adress till presi denten, hvaruti man med: enträgen bestämd het af honom fordrar högtidligt proklame rande af all rebellegendoms konfiskerande samt frigifvande och beväpnande af slaf varne. Fäderneslandets väl, våra tappr: soldaters lif och alla lojala familjers lycke i de fria staterna, fordra denna proklamation. Det är bättre att alla rebeller omkomma, än att ännu en enda lojal solda: uppoffras. Det närvarande ögonblicket äö en krisis, utur hvilken blott den raskaste och kraftfullaste handling kan rädda oss.t Sä talar nästan enhölligt den fria norden. Och presidenten? Emot nationens patriotiska fordringar sätter han sitt veto. Genom en åtgärd, som man kan kalla ett reaktionärt statsstreck, har han lagt åsido der under hans medverkan af kongressen författade och åf honom sanktionerade konfi skationsoch emancipationslagen. TI stället för att offentliggöra densamma såsom politiskt program för den nya krigföringen. har han utfärdat en icke tillfredsställande. ja tvetydig militärorder. Han inskränker sig till att anvisa härens befälhafvare ati använda rebellegendom, om det är nödvändigt för trappernas behof eiler för krigsoperationerna. Slafvar skola användas såsom arbetare vid hären, men att de skole erhålla friheten, såsom lagen bestämmer. det nämnes ej af presidenten. Deremot för ordnar han att noggrann räkenskap skall föras öfver all borttagen egendom, äfven som öfver använda slafvar, på det attsedar lämplig skadeersättning skall kunna lem: nas. Och från denna enkla militäriska åtgärd äro Missouri, Kentucky, Tennessee och Norra Carolina undantagna, och likväl rasar just i förstnämnda tre stater det afskyvärdaste guerillakrig. Rebellerna mörda till och med obeväpnade borgare, om de misstänkas för att vara unionen trogna. -1 Emot dessa barbarhorder fordrar nu nämn1 I de staters lojala befolkning de strängaste åtsj gärder af presidenten. Men denne sysselI sätter sig ännu med sin försoningspolitik för I gränsstaterna och utsträcker skonsamhetens r I hand öfver unionsblodtörstiga fiender. Norra I Carolina behandlas lika så mildt, under det r j dess trupper framför Richmond kämpa mot Sd i id ev republikens försvarare. Under hela loppet af striden har presidenten ännu ej en enda gån talat till folket med en statsmans upp: i eldande ord. Nu vore offentliggörandet aj konfiskationsoch emancipationslagen till. ti räckligt att föra norden såsom en hänförd i falang mot fienden. Till och med slafveri i aristokratiens hemliga anhängare hade icke vågat att uttala sig mot denna nödvändiga åtgärd. Newyork Herald, derna fraktions mest betydande organ, förklarade, sedar kongressen antagit den ursprungliga radi I! kala lagen: Om presidenten, säsom sanno kt är, sanktionerar denna lag, så måste vi VELA, Faa NE pre 1 ölet PR sr PNP t it )2