Aftonbladet – 18 augusti 1862, sida 3

saker! Ack, låt mig gå med henne — får jag gå med? Sitt ned!4 röt kaptenen. Rak! mera åt höger — ännu mer. Var nu stilla der du är!? Mrs Wragge knäppte med en tröstlös blick ihop sina händer i sitt knä och smälte i tårar. Jag tycker det är så roligt att få köpai bodarnat, klagade den stackars: varelsen; men jag får så sällan göra det nu för tiden! Magdalen fick sin lista färdig och kapten Wragge gick genast ut med densamma. Låt inte min hustru genera er?, sade han skämtsamti det han gick. Klipp af henne stackare — klipp bara afhennel Gråt icke, sade Magdalen under ett försök att trösta mrs Wragge och klappade henne på axeln. Då paketet kommer hem, skall ni få öppna det. Tack, söta miss, sade mrs Wragge och torkade saktmodigt bort sina tårar; tusen tack. Var så god och titta inte på min näsduk. Den är så liten! Jag hade förr så många med spetsar omkring. De äro alla borta nu. Men, stor sak! Det skall trösta mig alt få taga upp alla edra saker. Ni är. mycket god emot mig. Jag tycker om er. Hör på — ni blir väl inte ond på mig? Skulle ni vilja kyssa mig?4 Maydslen böjde sig ned öfver henne med flydda dagars lätta och fina behag och vidrörde hennes föräldrade kind med siva läpJag vill göra det, ty det är åtmine skuldfritt! tänkte hou med ett stygn tat — OO! för fordna dagars skull må jag göra hvad som är oskyldigt och vänligt ! Hon könde sina ögon Tyllas af tärar och vände sig tyst bort. Denna natt kom ingen sömn till hennes bädd. Denna natt kämpade det godas och ondas vaknade krafter sin förfärliga strid om hennes själ; då morgonen kom var segern ännu icke vunnen. När klockan i Yorks domkyrka slog nio, följde hon mrs Wragge till vagnen och tog plats vid sidan