Aftonbladet – 14 augusti 1862, sida 3

och myndigheter för det förhatligaste af alla brott — ohjelplig Gumhet i utöfvande af deras kallelse. Sådan som pi nu ser mig, står jag helt ensam. Efter många år af lyckligt oberoende börjar ryktbarhetens besvärligheter att förfölja mig. På vägen från. norra England stannar jag nu för tredje gången i denna intressanta stad; jag rådfrågar mina böcker för att finna intyg rörande den erfarenhet, jag under fordna besök samlat. Jag finner under öfverskriften: Min per-! sonliga ställning i York4, tre bokstätver: F. v. k.; — de betyda: För väl känd. Jag slår upp efter registret hela den kringliggande trakten. Samma fåordiga: anmärkningar möta mina blickar. Leeds. F. v. k. Scarborough. F. v. k.—Harrowgate. F. v. k.— och så vidare. Hvad är den oundvikliga följden? Jo, att jag inställer alla affärer, att mina tillgångar smälta bort, och att min sköna slägting finner mig i en kritisk vändpunkt i min bana. sEdra böcker?4 sade Magdalen. Hvilka böcker menar ni? Ni skall få se dem, ,svarade-kaptenen. cLita på mig, eller un det ej, allt som ni sjelf behagar — jag litar på er tystlåtenhet. Ni skall få se.t Med dessa ord gick han in i ettinre rum. Medan han var borta, kastade Magdalen åter en blick bortåt mrs Wragge. Var hon alltjemt döf för sin mans långa tal? Ja, fullkomligt. Hon hade nu bringat den inbillade ome!etten till sista N af beredning och öfvade sig nu som bäst med ätt stjelpa upp den — flata handen föreställde karotten och kokboken stekpannan. Nu bar jag det! sade mrs Wragge och nickade från sin vrå åt Magdalen. Stjelp först pannan öfver karotten och hvälf sedan pp och ned på båda två. apten Wragge återkom, bärande en nätt brefväska af svart skinn, prydd med ett blankt messingslås. Han tog upp derur fem eller sex små, tjocka böcker, bundniai skinnpermar, hvar och en försedd med sitt eget lilla lås.