Aftonbladet – 13 augusti 1862, sida 2

Under det han gick först uppför trappan, hviskade den magra enkan med en jemmerlig min till Magdalen: — Jag Köp att oi betalar mig, miss. Det gör aldrig er onkel. Kaptenen: slog upp dörren. till rummet midt för trappan i första våningen; der visade sig en qvinlig figur, utstyrd i en klädoiog af urblekt, bernsttensfärgadt siden, och sittande helt ensam på en liten stol, med smutsiga handskar på händerna, en söndertrasad, gammal bok uppslägen Jå sitt knä, och med ett smalt ljus på bordet bredvid sig. Gestalten slutadeitoppen med elt stort, glatt, hvitt och rundt ansigte, skinände som våren — omgifven af en mössa med gröna band, och svagt upplyst af ögon utal en mild och matt, blå färg, hvilka stirrade rätt fram i tomma luften, utan att deras egarinna tycktes fästa den ringaste uppmärksamhet vid Magdalens inträde i rummet. Mrs Wragge! ropade kaptenen till henve, så högt, som om hon hade sofvit. ?Mrs Wraggel , Fruntimret med de ljusblå ögonen steg ou upp ganska långsamt och till en längd, som tycktes aldrig taga något slut. Då hon adtligen hade kommit i en upprätt ställng, befanns. hom uppnå ett mått af två, ler tre tum öfver sex fot... Jättar af båda sÖnen äro, genom Försynens visa anordning, vanligtvis af en from natur, Hade mrs Wragge och ett lam blifvit ställda sida vid sida, så skulle vid en jemförelse lammet blifvit förklaradt som en samvetslös bedragare. eBehagar du t6, min vän?4 frågade mrs Wragge och blickade ödmjukt ned på sin man, hvars hufvud nätt och jemnt nåddeupp vill hennes: axel, då han stod på tå. Den yngsta miss Vanstone,? sade kapteneh, i det ban presenterade Magdalen. Vår sköna slägtings som jag af en lycklig händelse har träffat. Vår gäst för natten. Vår gäst! skrek han åter, liksom hans låöga