Aftonbladet – 8 augusti 1862, sida 3

fattigdom hade gemensamt angripit kaptenen, och hade alla tillsammans icke förmått besegra honom. Han vandråde framåt gatorna i York såsom en mån, höjd öfver klädbrist och nöden, och glänsande aflandstrykare-fernissa lika bjert som någonsin. Då kapten Wragge hade hunnit fram till bron, stannade han och började sysslolös betrakta jakterna nere på floden, under det han lutade sig mot ledstången. Det märktes tydligt, att han icke hade något egentligt mål för sin vandring eller någonting att göra. Under det han stod så, slog klockan i orks domkyrka half sex. Hyrvagnpar skramlade förbihonom öfver bron på vägen till bangården för att passa på Londonsbantågets ankomst då klockan fattades tjugo minuter i sex. Efter ett ögonblicks besinnande vandrade kaptenen åt samma håll som vagnarna hade farit. Då det har blifvit en regelbunden vana hos en man att lefva på sina medmenniskors bekostnad, får denne man alltid en mer eller mindre stark böjelse för att gå och drifva vid de stora jernvägsstatioheriia. Kapten Wrågge var en axplockare på sina likårs åker och under deniia sysslolösa eftermiddag var bangården i York ett lika godt fält som något annat: Han kom fram till platformen några få minuter sedan tåget hade anländt. Den fullkömliga brist på duglighet att vidtaga nödiga åtgärder för ordningens vidmakthållande, der stora folkmassor samla sig, som utgör ett nationaldrag hos de engelska auktoriteterna, är ingenstädes tydligare att skåda än i staden York. Tre olika jernvägståg samlar tre särskilda skaror äf passagerare och pack från morgon tll qväll under sam. ma tak, och lempar dem der, för att börja ett tumult, sådant endast en sammanpackad skara resande förmår åstadkomma, under stödde af; det. bistånd, som kompaniets förvirrade tjenstemän kunna lemna för att höja villervalian.. Den vanliga oredan hade nått sin höjd; då Og ragge nalkades bångärden. Dussintals olika menniskor för