Aftonbladet – 7 augusti 1862, sida 2

En resa I Ryssland. (Ur All the year round.) Jamschiken; resa i det inre landet. Jamschiken är en stor rysk institution: Man får ej, såsom resande stundom göra förblanda honom med de råa, prejande drosk-: lanskaoch britska kuskarne på städernas gator eller med ståndspersonernas och aristokratiens körsvenner. Han är ett särskildt species; det inre landet hvimlar af honom; han ligger på alla makadamiserade och omakadamiserade vägar i Ryssland, från Hvita till Svarta hafvets stränder; och alla vägar äro för honom lika. Antingen jag gör upp med en sådan om en resa till Siberien eller till närmaste stad, qvittar det honom lika. Han kör fram sitt åkdon, jag sätter mig upp, och så bär det af. Den lyckliga jamschiken får blott handpenningar, och är med återstoden af liqviden ansvarig för att han fullgör sin skyldighet. Jag kan tryggt lita på honom; han skall utföra hvad han åtagit sig, om han kan det. ,Den resande, som helt och hållet är öfverlemnad i hans händer på ändlösa stigar och slätter, i dystra skogar, bland is och snö, bland vargar och björnar, behöfver aldrig misstro den fattiga jamschiken. Han är hvarken bedragare eller tjuf, utan en simpel bonde, som börjat köra troikas vid sex års ålder och som skall köra dem till sin död. Han har en svaghet, begäret efter vodki; den resande måste bestå honom det, men det är nödvändigt, att detta sker sparsamt; och om man härutinnan finner rätta medelvägen mellan för mycket och för litet, skall han uppfylla alla sina skyldigheter, undantagandes, att han sofver om han blir sömnig. Om man betänker Jandets flata storlek, vägarnes mängd, längd och beskaffenhet, samt att jamschiken är det enda pålitliga fortskaffningsmedlet för passagerare och gods, måste dessa formäns antal vara ofantligt. De spelade en icke ovigtig roll vid Napoleons invasion samt vid transporten af trupper och krigsförråd under kriff på Krim; att beskrifva resor i det inre yssland, utan att egna några rader åtjamschikerna, vore att utlemna Hamlet ur hans egen pjes. — — —