Aftonbladet – 6 augusti 1862, sida 2

TEKNISK TIDNING. Kafforök såsem luftreningsmedel. (Cosmos, 1862. Juli, 18.) En tysk läkare förklarar röken af kaffe för ett ibland de kraftigaste medel att undanrödja de menliga verkningarne af osunda dunster från animaliska och vegetabiliska ämnen. Han anför såsom prof härpå en mängd rön; bland andra de följande: Ett rum, hvari man hade lemnat kött att öfvergå i röta under flera dagars tid, blef genast renadt genom inställandet dit af en kaffebrännare, som innehöll ett skålpund nyss brändt och ännu hett kaffe. — Ett annat rum, hvari mai låtit svafvelväte och ammoniak utveckla sig i stor mängd, befriades inom ena half minut ifrån all vidrig lukt, genom att der på en glödgad jernplåt bränna omkring VV, I kaffe. Den tyske doktorn påstår, ait kafferöken förmår borttaga lukten af mysk, bäfvergäll och : assa foetida; och såsom bevis på att kafferöken icke blott insveper och undandöljer dessa utdunstningar, utan verkligen sönderdelar dem, erinrar han, att kaftelukten i början försvinner, och först märkes sedan alla de öfriga lukterna äro förjagade ; hvaremot förhållandet är motsatt vid användandet af andra aromer, ättiksyra och till och med klor. Handgalenskapon ooh mankorgarne. (LC Institut, 1862.) Man har flerestädes påstått, att munkorgar snarare äro egnade att föranleda eller sprida galenskapen hos hundar, än att förekomma den. Den 23 sistl. April framlade M. Renault i franska vetenskapsakademien en statistisk öfversigt ifrån Berlin, som kan tjena till upplysning i denna fråga. År 1854 påbjöds i Berlin ovilkorligt bruket af munkorgar för lösa hundar, och dermed har fortsatts alltsedan: Sammanställer man aätalet af de hos veterinärinrättningen i Berlin registrerade fall af rabies före och efter införandet af detta bruk, så får man nedanstående öfversigt: Förut Stjerakartor i taket. (Cosmos. 1862, Juni, 13.) I Andrivezu-Goujons konsthandel i Paris säljas ett slags runda stjernkartor af C. Tuomas, 3 meter (107,, fot) i diameter, ämnade att utspännas midt i taketiskolram och läskabinetter, och hvarpå de vigtigaste stjernbildernas namn kunnat tilltagas stora nOf för att beqvämt läsas af de i rummet befintliga personerna. Det är egentligen ett slags taktapeter, med glänsande stjernor på blå botten. Med tillhjelp af dessa kartor kän man lätt igenkänna stjernorna på himlahvalfvet och uppleta de trakter, der märkligare företeelser förkunnas i efemerider, kalendrar och almanackor.