Aftonbladet – 2 augusti 1862, sida 3

Bröllopet var för de unga tu ett himmelrike, för den gamle Valjean ett helvete. Efter en häftig strid med sig sjelf gick han dagen efter bröl!opet till Marius (hvilken: icke hade någon aning om hvem som egentligen räddat hans lif) och gat sig tillkänna såsom den-fordne-galerfången. Han måste såsom hederlig man lätta sitt hjerta, han bekände allt vad Jean Valjean varit och gjort, och bad endast att Cosette-ej skulle få veta någonting derom samt att detmåtte vara honom illåtet att äfven hädanefter få se sitt så högt älskade fosterbarn. Marius lofvade det, men han förstod dock att ge: nom: hvarjehanda små utvägar göra den besvärlige gamle mannens besök obehagliga för bonom, och slutligen uteblef Valjean alldeles. Cosette lefde blott för sin -make, Valjean blef:ej ens af. henne synnerligen saknad. Eusam och dyster rufvade den gamle i sin boning, hvilken han:snart icke mera kunde lemna ; ålderdomssvaghet och sorg tärde honom. Genom en ttillfällighet erfor Marius ännu i rättan tid af Thenardier, som uppspårat honom, att det varit Valjesn, som burit; honom genöm kloakens natt och fasa och räddat hans lit. Han affärdsde skälmen med rika gåfvor och bepraf sig skyndsamt med Cosette till De beväpnades gataX, De kommo: tillräckligt tidigt för att ur den döendes mun erfara Cosettes mors namn och derefter bedja vid hans lik.