Aftonbladet – 2 augusti 1862, sida 3

der åkdonet och tillät Valjean att gå upp i sin bostad, för att ännu en gång se Cosette och vidtaga sina anordningar, medan Javert väntade utanför. Valjean steg uppför trappan, och när han uppifrån såg ned på gaa syntes ingen längre till der, Javert hade gått. Den dystre polismannen hade långsamt och med sänkt hufvud aflägsnat sig; han kände med fasa, att en katastrof tförsiggått inom honom. Hans belägenhet var obeskriflig; han hade en brottsling att tacka för sitt lif, och han hade lössläppt denne brottsling, han hade uppoffrat sin pligt för personliga bevekelsegrunder. Någon utgång ur denna labyrint fann han ej, de förfärliga qvalen inom honom drefvo honom till det yttersta, ej långt från Notre-Damebron hoppade han 1 Seinen, der floden strömmar vildast. Marius blef omsorgsfullt skött i sin morfars hus, och det numera temligen mildrade hat, som gubben såsom en inbiten rojalist at gamla skolan hyste mot de moderna republikanerna, gaf vika för känslor at medlidande och kärlek. Den dag, då läkaren förklarade den sjuke utom fara, var en glädjetest för morfadern. Lätt erhöll den utlfrisknande tillåtelse af honom att gifta sig med Cosette, hvilken kort derefter jemte hr Fauchelevent, som hon kallade sin far, infann sig vid hans sjuksäng. Allt uppgjordes, Gillenermand guf sin systerson 3000 franes ränta, Fauchelevent förklarade att mademoiselle Euphrasia Fauchelevent, vanligen Cosettie kallad, den sista qvarlefvande ar en utdöd, med honom beslägtad familj, eode en förmögenbet af 600.000 francs, och han utbetalade dagen före bröllopet dessa penningar — hvilka han först då hemtade trän gömstället i skogen Montfermeil. Det nygifta paret bodde ; Gillenormands bus.