Aftonbladet – 31 juli 1862, sida 2

för sina barn, efter hans död blefve dem bekant. Ingen lag kan beröfva hans döttrar denna arfslott af ånger och kärlek. Jag lemnar både testamentet och brefvet till er hjelp — jag öfverlemnar dem i er vård.? Han fann hura hans vänliga afsked rörde henne, och med tänkande grannlagenhet påskyndade han sitt farväl. Hon slöt hans hand i båda sina och hviskade några afbrutna ord af tacksägelse. ?Lita på att jag skall göra hvad jag kan?, sade han, vände sig hastigt bort och gick. I det klara, strålande solskenet hade han kommit för alt afslöja den beklagansvärda sanningen. I det klara, strålande solskenet, sedan sanvingen var uppenbarsd, gick han åter bort. FJORTONDE KAPITLET. Klockan var nära ett, då mr Pendril lemnade huset. Miss Garth satte sig åter ensam ned vid bordet och försökte att sätta sig in i den nödvändighet, som förmiddagens ländelser öfvertygade henne om ätt hon ej kunde undkomma. Men hennes sinne var icke starkt nog för att uthärda detta prof. Hon försökte att minska den pinsamma tyngden, att undgå känslan af sin egen belägenhet, att fly sina tankar, om blott för några minuter. Efter en liten stund öppnade hon mr Vanstones bref och började mekaniskt ånyo läsa igenom: det. : , : Den döde mannens sista ord ådrogo sig, elt efter annat, allt mera, och starkare hennes uppmärksamhet. Den ostörda ensamheten, den djupa tystnaden utöfvade älven sin makt på hennes själ och öppnade sinnet just för dessa intryck af det förflutna och det närvarande, som hon ifrigast sökte undfly. Då hon kom till de sorgliga raderna i slutet af brefvet, tvingades hon — först nästan omedvetet — att följa länkarna i den undvikliga kedja af händelser tillbaka i den förflutna tiden, tilldess hon kom ill