Aftonbladet – 30 juli 1862, sida 3

rande detta giftermål vid den tid då det egde rum?4 Beklagligen var jag det icke. Jag var ej i Löndon, jag var ej ens i England under denna tid. Om mr Vanstone hade varit i stånd att meddela sig åt mig då brefvet från Amerika tillkännagaf hans hustrus död, så skulle hans döttrars välfärd icke nu stå på spel. Han tystnade, och innan han åter började tala, såg han ännu en gång igenom de bret som han hade rådfrågat under samtalets början. Han utvalde ett af dessa bref från de öfriga och lade det bredvid sig på bordet. Under första delen af detta år4, återtog han, inträffade en ganska allvarsam affär rörande en egendom i Westindien, tillhörig em gammal vän och klient till miz, söm ovilkorligt fordrade att jag eller någondera af mina båda kompanjoner skulle fara till Jamaica. Den ena af dessa sistnämnda kunde ej undvaras här hemma; den andra var icke vid helsa för att göra en sådan resa. Jag hade intet annat val än att fara sjelf. Jag skref till mr Vanstone, sade honom att jag skulle lemna England vid slutet af Februari och att den angelägenhet, som tvingade mig att resa, gaf mig föga hopp om att komma åter från Westindien förrän i Juni. Jag hade ingen särdeles bevekelsegrund för att skrifva detta bref. Jag ansåg det endast varna rätt — då mina kompanjoner ej, såsom jag, voro väl bekanta med mr Vanstones enskilda förhållanden — alt underrätta honom om min frånvaro, endast såsom ett steg af nödig försigtighet som jag var skyldig att ej uraktlåta. I slutet af Februari lemnade jag England, utan alt hafva hört något ifrån honom. Jag var på hafvet, då han fick underrättelsen om