Aftonbladet – 30 juli 1862, sida 3

mill. , och om vi kunna förskaffa oss denn qvantitet, 8å skola spinnarne så väl i Eng jlånd som på kontinenten kunna arbeta om ikring 44, dagar i veckan. Men det ska :äfven hafva sina svårigheter att kunna få blo: 12, mill. balar äfven till de nuvarande hög priserna i marknaden. j Taga vi England till mönster, så erhö! idet år 1860 under ovanligt gynsamma för hållanden till egen förbrukning och återut försel sn... 3.366 656 balar, 100 proc., dera från Amerika 2,580.843 ? 77 från Indien... 562.852 15 ? från alla öfriga områden 8 År 1861 erhöll England från samtlig: bomullsländerna, med undantag af Förent Staterna och Indien, 207,795 halar, hvariblant 97,759 från Egypten. Det skulle vara et groft sjelfbedrägeri att vänta tillräcklig till försel från Egypten. Det saknas der visser ligen icke disponibla arbetskrafter, men vä jord. Egypten kan blott lemna en liten a Nilen befruktad yta till bomullsodling, eme dan det behöfver all den öfriga öppna jor den till sädesodling för att kunna föda sit eget folk samt det närbelägna Syrien oci Arabien. På tillfrågan af fritiska befull mäktiga ie har vicekonungen af Egypten be. stämdt nekat medgifva större rum åt bom ullsodlingen. Men Egypten är ieke den end: trakt i Atrixa som kan alstra bomull, utar hela denna verldsdel, med undantag af öde markerna, är i stånd dertill. I Algier väx de ädlaste slag af bomull, men till så rings mängd att det här alldeles icke kan vars tal derom. (Den qvantitet bomull, som Algeriet alstrade år 1861, räcker just til! för att låta samtliga europeiska spindlarne arbeta i två timmar.) Detsamma gäller om Marocco. Hvad som växer der förbruka: inom landet, ty för utförsel odlar ingen. På uppmaning af konsulerna i Lacos har man sökt lifva negrerna vid Beningolfen och i Guinea till bomullsodling och på kort tid vunnit högst tillfredsställande resultater. så att tillförseln från Abbeokuta uppgålt ända till 1800 balar. Men hvad är väl 1800 balar? Ungefär de europeiska spindlarnes behof under 2 timmars förlopp, året be räknadt till 300 arbetsdagar och dagen till 12 timmar. H. Barth fann i Nigerländerna och vid Binne de största bomullsskördar på fälten. Men hvad gagnar sådana utsigter i vår nuvarande brist? Hvad hjelper det oss. att bröderna Livingstone vid Zambesi och Shir funno stor bomullsodling, att äfven Burton vid Tanganyike påträffade bomull? För utförsel odlas der ingenstädes bomul! och innan man hunnit upplysa negrerna om huru de skola förädla produkten, huru de skola plocka, rensa och inpacka den, gå ej allenast månader och år, utan kanske en hel menniskoålder til! ända. Lika liten tröst kuona vi vänta från Natal. Visserligen är denna koloni tillgängligare för europer och alstrar en förträfflig Pomuil, men åtskilliga omständigheter lägga hinder i vägen. På samma sätt med Queensland i Austraiien. Brasilien, britiska Vestindien, Bahama-öarne och Jamaika. På alla dessa platser anstränger man sig för utvidgande at bomullsod lingen, och man har skäl ait med tiden lofvea sig mycket deraf, men tid har Europa just icke. Det skådar ängsligt efter hvarifrån det skall få sin tillförsel för de närmaste 12 månaderna, och det bästa man kan vänta sig af samtliga afrikanska, australiska och amerikanska bomullsslag, är att de skola lemna omkring 10 proc. utaf Europas behof, 24. mill. balar, om dess spindlar arbeta blott 44,—5 dagar i veckan. Så återstår då blott den indiska bomullen; och nu är frågan om detta stora rike, som 1860 lemnade blott 562,852 balar för den europeiska förbrukningen, kan under år 1862 skicka 3 millioner balar eller mera. Enligt af engelsmän anställda noggranna undersökningar har det visat sig kunna låta sig göra. Men, säger man, den indiska bomullen låter icke spinna sig till fina nummer, åtminstone ej med nu brukliga maskiner. Detta är ett af lättjan förestafvadt tal. Det gen såsom bekant är, intet land i verlden, er finsre väf förfärdigas för hand än i Indien, och hinduerna spinna sitt garn samt väfva sina mussliner af den indiska, såsom orof utskrikna och för sina korta trådare skull föraktade bomullen, ja, de indiske spinnarne för hand försmå till och med der mycket prisade amerikanska bomullen såsom obrukbar. Det tycks som att maskiner äl. ven skola kunna lemna hvad hinduernas fingrar förmå tillverka. För 1864 finnes in en nämnvärd qvantitet bomull för Europa. följaktligen måste man under tiden lämpe sig efter den indiska, som dessutom har tvenne företräden framför den amerikanska. nemligen trådens större styrka i väfnader och förmåga att bättre hålla fast de påtryckta färgerna — och när den första amerikanska tillförseln åter inträffar, har industrien redan inrättat sig för den indiska bomullen. Det påstås vidare, att Indiens klimaticke passar för alstrande af amerikanska bomullssorter. Detta är ett vidt utbredt och äfven förlåtligt misstag. Redan under tiden från 1760—1780 sökte ostindiska kompaniet införa amerikanska sorter i Indien. Åren 1829—30 upprepades försöken, år 1840 ef terskrefvos till och med amerikanska plan tageodlare, mönsterfarmer anlades i Indien och man sökte naturalisera de amerikanska bomullssorterna. I början gick det ej bra, derföre att amerikanarne ville odla bomuller i Indien ick indiskt på amerikanskt rande detta giftermål vid den tid då det egde rum? fox DS 2 FRE I IVT OS SIDE JA ts Så SE, Me SN