Aftonbladet – 30 juli 1862, sida 3

lan de båda unga kunde tillåtas. Det var i högsta grad plågsamt både för man och hustru att tvingas till detta alternativ. Men de voro hestämda, aktningsvärdt bestämda i sitt beslut att göra denna uppoffring af sina egna känslor, och mr Vanstone begaf sig utan dröjsmäl till mr Clares bostad. — Ni varseblef-utan tvifvel en stor förändring i mr Vånstones: sätt den dagen, och ni kan nu lätt inse anledningen dertill. . Miss Garth böjde på hufvudet och mr Pendril fortfor. Ni är tillräckligt bekant med mr Clares förakt för ella sociala fördomar, fortfor han, för alt inse huru han skulle upptaga det förtroende, rom hans granne gjorde honom. Fem minuter, eedan deras samtal hade tagit sin början, språkade de båda gamla vännerna lika sorglöst och obesväradt med hvarann, som någonsin. Under eamtalets fortgång meddelade mr Vanstone sin vän de mått och steg, han bade tagit för attbe(rygga sin dotters och hennes blitvande mans -ekonomiska oberoende, och yppade således att han hade uppsatt detta testamente, som nu ligger framför oss här på bordet: Mr Clare, som nyss fått veta att hans vän hade gift sig i Mars månad detta år, frågade hastigt när testamentet hade blifvit skrifvet. Sedan han erhållit den upplysning att det blifvit uppsatt för fem år se: an, gaf han mr Vanstone den öfverraskande underrättelsen att detta dokument inför lagen var af noll och intet värde. Anda intill denna stund hade han, likasom många andra menniskor, vatit fullkomligt okunnig om att en mans giftermål såväl-i legalt som i socialt hänseende är den vigtigaste epok under hans lefnad, att det tillintetgör giltigheten af hvarje testamente som han upprättat före äktenskapet, och att en om