Aftonbladet – 30 juli 1862, sida 2

i stånd att då herbergera en ansenlig mängd främlingar. Vid plagen i Dieppe ligga en hel rad de ståtligaste första klassens hoteller, vanligen hållna af restauranter från Pa-i ris, som der herbergera och bespica badgäster, samt, så snart dessa afrest, sluta till portar och fönsterluckor och tara sina färde för att icke återkomma förr än vid början af nästa badsaison. Det är sannt att på sednare åren icke så obetydligt blifvit bygdt både i Marstrand och på den gent emot på andra sidan hamnen belägna Koön, som har sin särskilta badinrättning (kallad Arvidsvik), men det synes ännu icke på långt när motsvara behofvet. I alla andra afseenden har Marstrand sökt att göra sig förtjent af och bibehålla det förtroende platsen tillvunnit sig såsom badort. Den hvilken, såsom er korrespondent, känner platsen från några år tillbaka, men ej på sista åren besökt den, öfverraskas icke litet af de flera förbättringar som blifvit vidtagna i särskilda riktningar. Att börja med har ett alldeles nytt badetablissement blifvit uppfördt. Det gamla varmbadhuset, som förut inrymde såväl badrum som sällskapssal med tillhörande smårum, är nu apteradt helt och hållet till sällskapslokal, läsrum 0. s. v., medan baden serveras i det utmärkt beqvämt och ändamålsenligt inrättade nya varmbadhuset, som med sina expeditionsrum, väntningsrum och byrå för läkaren är beläget något längre mot norr, på en plats till en del vunnen genom utfyllning och omgifven af en vacker stenkaj. En bland de icke minst behagliga omständigheter som man här anmärker är den förekommande vänlighet man möter icke blott af etablissementets styresman utan äfven af hela betjeningen, något som icke litet ökar trefnaden af en badsejour härstädes. Vidare förtjenar omnämnas att den nämnda utanför badhuset anlagda kajen blifvit fortsatt rundt utanom norra fortet och sålunda sammanknuten med stadens hamnkaj, så att man numera kan komma fram och tillbaka mellan denna och badetablissementet, utan att behöfva göra den långa omvägen förbi kyrkan eller vandra den för många besvärliga SDygdens stig, för att komma från ena stället till det andra. Lägg dertill att parken blifvit utvidgad, att de unga träden i SParadiset numera lemna en behaglig skugga och att de trottoirer som förut funnos blott på en del af kajen och den förnämsta gatan, numera såsom en gördel omgifva hela staden, så finner man lätt att tillfällena till promenader inom staden betydligt ökats. Men dessutom har man sörjt för att göra också bergen tillgängliga äfven j för andra än dem, som ega lust och styrka att klättra der utan att följa någon banad stig, hvadan numera äfven sjuklingar och i fruntimmer ganska lätt kunna vandra uppål I klipporna för att från dem njuta af den storartade utsigten öfver hafvet och skären, En med tvärribbor belagd träbro bildar ett slags trappa upp till en af de bergafsatser, från hvilka utsigten är särdeles ståtlig. Stegens antal lärer vara 100, hvarföre ock den nya kommunikationen i dagligt tal benämnes de hundrade. Dessutom håller man just i dessa dagar på att fullborda en alldeles ny och särdeles intressant kommunikation inåt bergen genom en väg anlagd i en lång remna eller hålväg, hvars botten man fyllt med stenflisor och ur hvilken man undansprängt åtskilliga stenblock, som stängde passagen. När denna väg, som är blott obetydligt sluttande, om några dagar blir färdig, kan man vandra här fullkomligt skyddad för stormen äfven då den är så våldsam att han går i skjortärmarneX, såsom skärgårdsbefolkningen säger om sjön då hvita kammar pryda vågornas toppar, en gördel af skum omgifver stränderna och snöhvita pyramider resa sig från bränningarne bland Pater Noster-skären. Genom den nämnda hålvägen kommer man till en med godt vatten försedd källa, kallad S:t Eriks källa, samt till en af klippor instängd dal, S:t Eriksdalen, nu erbjudande ett tarfligt bete åt ett par kor, men ämnad att i sammanhang med den nya väganläggningen förvandlas till en liten park, hvilken då blir ett angenämt mål för betesvandrin, gen. I den ena af de bergväggar, som begränsa den lilla dalen, har genom väldiga klippblocks nedrasande bildats en ganska djup grotta, S:t-Eriksgrottan, hvilken man nyligen gjort tillgänglig genom att undanspränga de stenar, som lågo framför ingången. Straxt bredvid finnes en annan mindre grotta, om hvilken den traditionen gått, att då under Tordenskjolds belägring 1719 en del af stadens invånare tagit sin tillflykt bland bergen, hade en fru Arfvidson i denna grotta gifvit lifvet åt en son. Vid efterseende i kyrkoböckerna lärer det också befunnits att en son till köpmannen Arfvidson finnes antecknad såsom född i Juli månad 1719. Den bekante författaren Nils Arfvidson är en ättling af denne bland Marstrandsklipporna födde Arfvidson. Ett bland Marstrands förnämsta företräden har alltid varit de lätta tillfällen det erbjudit till segling med goda båtar, förda af erfarna och pålitliga karlar. Äfven i hvad som rörer denna del af badgästernas nöje oeh trefnad har staden gått icke obetydligt framåt, i det på de sedoare åren uppstått en liten flotti:j af små kuttrar, icke obetydligt större än de förut begagnade båtarne, samt halfdäekade och försedda med beqvä