Aftonbladet – 29 juli 1862, sida 2

. : n — Vid assistanskontoret äro från och med is en 2 till och med den 28 dennes utgifna 2616 i fi in med 19,721 rdr 50 öre och inbetalda 1913 lån i 1 red 15,286 rdr 50 öre. i — Om prins Oscars besök i Filipstad berätar stadens tidning för den 25:e: Salubodarne voro stängda, högtidsklädda skalj or tågade genom gatona, och vid ångbåtarnes andningsplats stodo skarpskyttarne uppställda, fvensom magistraten och största delen af staens invånare. Ändtligen tillkännagaf saluten rån Spångbergets kanoner att den kunglige ästen nalkades, och under skarpskyttarnes skyldra gevär, den talrika mängdens glada wurrarop och kanonernas dån, steg H. K. H. i and, helsande stadens församlade invånare. )fverintendenten von Schåele, som varit H. K I. följaktig från Sjöändan (1 mil hitom Kristisehamn) fick presentera åtskilliga af dem. Den festligt med blommor och grönt prydda ron, från hvars midt och sidor en mängd blomtervirade flaggstänger svajade, erbjöd en rätt vacker anblick. Skarpskyttekåren, som ibland ina medlemmar bildat och inöfvat en dubbeljvartett för blåsinstrumenter, uppstämde en slingande marsch och under den företogs vägen ill fots till Bergmästaregården, der H. K. H. 108 öfverintendenten von Scheele tog sitt logis. På vägen dit besågs stadens herrliga tempelyyggnad, vida berömd för dess rena och vackra til. Då H. K. H. steg upp för templets trapbor, helsade honom tonerna från den präktiga orgeln n äreport var upprest vid ingången till Bergmästaregården, klädd med grönt och blomstervirad. I dess hvälfning syntes en sköld, förande ett blått O i gult fält under hertielig krona och dekorerad med flaggor. Derutanför hade skarpskyttekåren uppställt sig, bildande haj, under det H. K. H. var inne i kyrkan. När H.K. H. sedermera utkom från kyrkan, åtföljde skarpskyttarne honom in på gården och efter att hafva utbedt sig att få göra vakt för H. K. H., afkopplade de sina gevär, sedan vederbörliga poster blifvit utsatta. Efter vid sjutiden intagen middag, till hvilken öfverintendenten äfven inbjudit flere af stadens och ortens så embetsmän som ståndspersoner, intog H. K. H. kaffe ute i det fria och efter en kort promenad genom de vackra anläggningar, som pryda Bergmästare ården, vände sig H. K H. till den talrikt vid gårdens ända samlade folkmassan och samspråkade med åtskilliga bergsmän och arbetare. Följande dagen efter intagen frukost tog H. EK. H. i beskådande hvad i staden och trakten deromkring fanns värdt att se. Början gjordes med Fernebo och Nyeds bergslagers lasarett, som är ett prydligt 3 våningars hus, till största delen byggt af medel, som den enskilda välviljan donerat. H. K. H. företog derefter en utfärd i vagn till Hastaberget, vid hvars fot dock vagnen måste lemnas och uppstigandet för sjelfva berget ske ående. Ifrån Hastaberget erbjuder sig en sär-. eles pittoresk utsigt. Den i en dalgång lig-: gande lilla staden, infattad i en ram af sjöar oc vattendrag, hvilka än ytterligare bekransäs af blånande berg och skogar, lemnar en anblick, hvars make endast torde finnas i Norge eller Schweiz. På återvägen derifrån besöktes det s. k. Aborreberget; märkvärdigt för den lutande plan, uppför hvilken den jernväg för hästkraft går, som förenar sjöarne Yngen och Daglösen. Denna plan, hvars lutning är 1 fot på 4, håller en höjd af 600 fot uppför, och utför hvilken tungt lastade vagnar fortskaffas (25 å 30 skeppunds bergsvigt tillsammans på de vagnar som samtidigt gå upp och ned). Hela lasttrafiken uppoch utför detta berg skötes af ett s. k. spel, som återigen skötes af — en enda man. Vid återkomsten till staden besöktes såväl trivialsom folkoch bergsskolans lokaler, hvarefter vid pass kl. 11 f. m. H. K. H. afreste till Persbergs grufvefält. Vid ankomsten dit möttes H. K. H., straxt nedanför den s. k. Krangrufvans vattenuppfordringsverk, af en äreport, innanför hvilken en stor del af grufvornas arbetare stodo uppställda, bildande en haj på ömse sidor om vägen, alla med hvar sin slägga hvilande på axeln. Grufdisponenten för det s. k. stora bolagethr Ahlgren var H. K. H. derstädes till mötes, och behagade H. K. H. sedermera, tillsammans med de från Filipstad honom åtföljande herrar, taga rufvorna i betraktande. Krangrufvan besågs örst. Från dess djup dånade skott på skott med den dofva men dock intensiva ton som är egen för dessa grufskott. Vägen togs sedan, efter ett kort besök i eraffogdesändem till Storgrufvan, deri en för tillfället utbyggd balkong iemnade en imposant anblick af grufvans schakter. Det ena skottet efter det andra hördes från dess mörka djup, och väldiga massor af krut: rök sökte sig väg genom de dunkla schakten. Sedan H. K. H. derefter gjort en promenad kring grufvefälten, återkom man till äreporten nedanför Krangrufvan och vägen togs sedermera till dess under arbete valunide s. k. stollgång eller tunnel, som dock redan är färdig vid pass 250 alnar in uti berget. Hela stollgången var eklärerad och längst fram i dess slut syntes ett flammande O, med den hertigliga kronan. Anblicken af denna från bergets fot djupt in i detsamma sprängda hvalfgång, belyst af hundradetals ljus, det i fonden flammande Oet, bergskottens dån — allt detta qvarlemnade ett högst eget intryck. 5 rufegarne utbådo sig genom öfverintendenten von Scheele att få uppkalla denna stollgång till minne af H. K. H:s besök för prins Öscar fa stol, hvartill H. K. H. lemnade sitt biI grufvefogdegården var af disponenten AhlRR VSK RA RT Rh harnan