Aftonbladet – 28 juli 1862, sida 3

ma, alt jag kney : vet hur jag sjelf skulle tunna uttala de. ill er. Miss Garth betrsktade honom med en fast blick. Förhållanden, sir, som; röra de aflidna föräldrarne eller barnen? tSom röra såväl de döda som de efterlefvande, svarade juristen. Det är förhållanden, som jag beklagligen måste säga komma att drabba mr Vanstones olyckliga döttrar i framtiden.? ; Vänta?, sade miss Garth, vänta litet. Hon strök undan sitt grå hår vid tinningarne och kämpade emot den qvalfulla ångest, den fasans maktlöshet, som skulle hafva öt verväldigat en yngre eller mindre beslutsam gviona. Hennes ögon, matta af nattvak, yrdunklade af sorger, bjödo till att utforska juristens outgrundliga ansigte. tHans olyckliga döttrar, upprepade hon entonigt för sig sjelf. Han talar liksom någon ännu större olycka vore att befara är den som har gjo.t dem faderoch moderlösa. Hon teg åter och hemtade mod. Jag vill ej göra er svåra pligt ännu :yngre, sir, om jag kan lindra den, fortfor HON. SVisa mig dessa punkter i testamenet. Låt mig 1å läsa dem, så att jag får veta allt.? Mr Pendril vände åter om dokumentet, så att första sidan låg upp, och pekade på en paragraf i de tätt skrifna raderna. Börja här, sade han. Hon bjöd till att läsa; hon försökte att följa hans finger, såsom hon redan hade följt det vid läsningen af underskrifterna och datum. Men hennes yttre sinnen tycktes dela förvirringen i hennes själ — orden blandades om hvarandra och raderna gingo i vågor för hennes ögon,